Men då har hon inte förstått premissen för kärleksråd, eller varför man ber om dem. För det första är det själva proceduren, där en person öppnar sig för en annan och ber om råd, som är det primära. De tankar, känslor och reaktioner som uppstår under den proceduren är överordnat själva rådet i sig. Att rådgivaren gör den kärleksfulla gesten att sätta sig in i den rådvilles amorösa inferno och sedan ger ett eller flera råd får denne att känna sig både snäll och klok, det visar till och med en ny forskningsstudie från Chicago University.

För det andra är kärlek ett ämne allt för nyckfullt, ologiskt och personligt för att kunna ge råd om, vilket serietecknaren Liv Strömqvist även konstaterar i förordet till ”Dyra och goda råd” av Jonatan Unge och Bianca Meyer.

Trots detta har komikerna och antihjältarna från den omtyckta och numera nedlagda podcasten ”Unge Meyers lidande” tagit sig an uppgiften att försöka ge sina lyssnare råd om just kärlek. Givet att de alltid varit helt ärliga med sina egna amorösa misslyckanden och bjudit frikostigt på sina tillkortakommanden som kärlekspartners kan jag förlåta dem för det.

”Dyra och goda råd” är bitvis jävligt rolig, det måste man ge författarna, och konsten att vara rolig i skrift är det inte många som bemästrar. Jonatan Unges spaning om att gemensamt bolån är det nya katolska giftermålet är otroligt kul, och när han försöker trösta en olyckligt kär brevskrivare som vill ha en ursäkt från sitt ex genom att svara: ”när det kommer till olycklig kärlek tycker jag att det är lätt att förvandlas till en justitiemordsmänniska. Man blir en galning som dyker upp lite varstans med en groteskt massa pärmar och papper”, skrattar jag högt.

Samma sak händer när Bianca Meyer svarar en 50-årig kvinna som undrar om hon behöver en partner med följande bittra rader: ”men sluta skryt om hur självständig du är, jag kan inte ens betala mina räkningar eller kopiera och klistra in en text på datorn. Det enda män vill ha är en självständig tjej. Men det är ett heltidsjobb för mig att försöka bli det”.

Trots detta blir det smärtsamt uppenbart att de båda vännernas humoristiska och charmigt diagnosvibbiga samtal om relationer tyvärr inte går att återge i bokform. Tajmingen, röstlägena, miss-förstånden och de smittande skratten som gjorde ”Unge Meyers lidande” till den lilla skimrande poddpärlan den var har i ”Dyra och goda råd” ersatts av det aningen stumma och fyrkantiga formatet som bygger på följande struktur:

1. Fråga från poddlyssnare

2. Den enas svar

3. Den andras svar.

Slut

Även om dialoger kan vara svåra att återge i skrift hade Bianca Meyer och Jonatan Unge vunnit på en mer ledig, flödande dynamik i svaren där deras gemensamma resonemang – vilket utgör kärnan i deras framgång som poddare – fick ta plats och liksom skapa både luft och oväntade retoriska vändningar.

Efter att ha läst ”Dyra och goda råd” en andra gång och skrattat gott åt Biancas svar till en person som undrar hur man ska kunna älska sig själv lika mycket som en yogainstruktör; ”Bland det farligaste som finns är att vara eller framförallt vara i närheten av yogainstruktörer. Bikram var faktiskt en gammal svettyoga-instruktör som våldtog och hotade kvinnor till livet”, blir känslan därför ännu tydligare.

Svenska folket behöver definitivt få ta del av två neurotiska, självhatande komikers råd om kärlek och relationer! Men det måste ske i en mustig podd, inte i en kort och halvtråkig bok.