Varje gång jag plockar upp en svensk fantasybok stålsätter jag mig för det oundvikliga. Hela kroppen spänner sig. Pulsen rusar. Tänderna ilar. Jag slår upp första sidan, och där har vi den: fantasysvenskan. Den störigaste varianten av äran och hjältarnas språk, ett tillgjort ålderdomligt malande fyllt av arkaiska ord och omedvetna anglicismer. Föreställ dig, om du kan, en hel roman skriven av en lundaspexare och en Flashback-nationalist. ”Ity ädle springare” och så vidare i 467 sidor. Av någon för mig outgrundlig anledning är 95 procent av all svenskskriven fantasy så.
Men inte ”Drakar och demoner: Sveket” av E.P. Uggla, den andra boken i trilogin som började med ”Uppvaknandet” (Bonnier Carlsen, 2023). Här liksom i föregångaren skriver Uggla med ett levande, ungt och nästan vanvördigt språk. ”Tamea skyndar före orchen uppför trappan som det rikspucko hon är”, lyder en okonventionell mening i ”Sveket”. ”Nu har han hamnat i Dimmornas fucking dal”, kunde man applåderande läsa i ”Uppvaknandet”.
Uggla struntar i hur man ska skriva fantasy och lyckas därmed återskapa magin som kan uppstå när ett gäng kompisar spelar "Drakar och demoner".
Spelar? Ja, ”Sveket” är en bok baserad på rollspelet "Drakar och demoner", Sveriges första och genom tiderna största rollspel. Det gavs ursprungligen ut 1982 och blev en dundersuccé bland 9-15-åringar. Om du är född på 70-talet är oddsen låga att du har testat spelet minst en gång, eller åtminstone känner någon som spelade. Gillade man fantasy och äventyr på den tiden så var det ”Drakar” som gällde, för så mycket annat fanns inte att få tag på. Det här var innan internet, kabel-tv och 90-talets fantasyboom.
Hon fintar läsaren, och trollar fram något otroligt underhållande med klischéerna.
Sedan dess har "Drakar och demoner" genomgått en rad versioner, visioner och utgivare. Den senaste utgåvan gräsrotsfinaniserades av Fria Ligan 2022 då 11 684 glada nördar från hela världen pytsade in 7 820 052 kr för att göra spelet till verklighet. Lagom till julhandeln 2023 fanns det i butik både på engelska och svenska, och det är idag navet för ett levande och kreativt community.
Till skillnad från 40 år sedan finns fantasy överallt idag. ”Sagan om ringen”-filmerna är en jultradition. Alla under 50 har en relation till ”Harry Potter”. En bok som ”Fourth wing” kan explodera på Tiktok och plötsligt frontas i boklådor över hela landet. Nisch har blivit mainstream, vilket fått den lyckliga bieffekten att vi idag har författare som E.P. Uggla, som inte bara intimt förstår den genre hon skriver, utan även har färdigheten att göra något med sin kunskap. Mina tankar går till George R.R. Martin, vars ”A game of thrones”-böcker i grunden är en lek med fantasygenrens konventioner och troper. Uggla gör samma sak med fantasy- och rollspelsklischéer. Hon fintar läsaren, och trollar fram något otroligt underhållande med dem.
”Drakar och demoner: Sveket” är ett kärleksbrev till en svunnen tid och samtidigt en adrenalinspruta rakt in i genrens hjärta, Pulp Fiction-style. Det är en berättelse som kommer att tilltala både gamla rollspelare och nya fantasyälskare. E.P. Uggla har inte bara skrivit en uppföljare, hon är på god väg att omdefiniera vad det innebär att skriva fantasy på svenska.
