Göran Greider: Tack, Vänsterpartiet – för att ni säger nej till den orimliga nyliberalismen

Tidsfristen som Vänsterpartiet gav Stefan Löfven löpte ut och Nooshi Dadgostar ställde sig på presskonferensen och sa det väldigt tydligt: Nu är det ett nytt läge. Vi – och därmed riksdagen - tolererar inte längre den sittande regeringen och kommer att söka stöd för en misstroendeförklaring i Sveriges riksdag.

Där skrevs det historia. En Midsommarkris seglar upp (och ordet midsommarkris har inte hörts sedan andra världskrigets dagar). Det handlar inte om politisk teater. För någon dag sedan såg vi hur justitieminister Morgan Johansson uttryckte sig oerhört arrogant om Vänsterpartiet samtidigt som han var hundraprocentigt solidarisk med Centern och Liberalerna. Den hållningen chockade mig och nog många socialdemokrater. Marknadshyror i nyproducerade lägenheter kommer efter hand att sprida sig i cirklar över hela beståndet. Det innebär att marken öppnar sig under en folkrörelse som företräder miljoner hyresgäster, varav väldigt många är just socialdemokrater och tillhör LO-kollektivet.

Jag tror inte socialdemokratin håller för det. Den totala tystnad som exempelvis uppstigit från 100 socialdemokratiska riksdagsledamöter, som i sakfrågan om marknadshyror säkerligen har ungefär samma syn i denna fråga som jag, vittnar om hur djup krisen är för svensk socialdemokrati och om hur partiet kapitulerat för både Centerpartiet och det politiska spelet.  

Därför gläder jag mig oerhört över att Vänsterpartiet nu blir den röst som säger nej till den orimliga nyliberalism som finns i januariavtalet, detta avtal som fått status av helig text, höjd över tiden. När avtalet kom till stånd tog jag faktiskt för givet att det med tiden skulle urholkas och saker och ting förändras när samhällsrealiteterna förändras. Men icke. Fundamentalism och bokstavstro segrade. Regeringen Löfven har aldrig vågat pressa Centern på någonting och den har tagit Vänsterpartiets stöd för regeringen för givet, vilket är en förstockad och hjälplös hållning.

Jag skriver det här kort efter Dadgostars presskonferens. Och nej, jag har inte blivit Vänsterpartist. Jag har blivit alltmer övertygad om den socialdemokratiska idé- och sakpolitik som (s) själva inte längre förmår uttrycka och agera efter.

Vart nu det hela tar vägen är svårt att avgöra. Men Vänsterpartiet menar allvar och jag tackar dem för att de vågar löpa linan ut. Den linan är spänd över hela det svenska folket, över alla kommentatorer och all politisk teater.