Hanna Thåström: När ska vi förbjuda den kriminella bratstilen?

Adidasbyxor och becknarväska över bröstet? Inte om du vill gå på Jensens grundskola i Göteborg. De har nämligen förbjudit kläder som signalerar ”utanförskap och kriminalitet”.

Smart ju. Om du som kommer från orten slutar klä dig efter den kulturen du känner dig hemma i, så är utanförskapet snart borta ska du se. ”Klä dig efter det jobb du vill ha, inte det du har” – jo visst.

Men Jensens nya regel ska förstås ses som ett led i skolans arbete att visa unga från utsatta områden att de inte är välkomna. Under de fyra år skolan har funnits har de lyckats bli av med nästan alla, skriver rektorn nöjt i ett brev till föräldrarna. Från att ha lockat 90 procent elever från utsatta områden är nu fördelningen den omvända. Nu ska de allra sista fattiglapparna bort. 

Att centrumlangarnas favoritaccessoar, becknarväskan, plockades upp av hipsters för sisådär fem år sedan och nu säljs på H&M:s barnavdelning, verkar inte göra någon skillnad för Jensens rektor. Det är ju vad den, matchad med mjukisbyxor med tre streck längs benet, signalerar som är poängen – en kultur han inte vet något om och inte vill lära känna. En där hjältarna har mörkare hy än någon han känner, där vardagen oftare skildras genom musik än i romaner, där fler håller på med kampsport än med hockey. 

Ändå kan jag förstå honom. När jag ser en vit man i pikétröja och seglarjacka tänker jag på ekobrott och skattefiffel. Visst känns det otryggt att människor flashar sitt förakt mot samhället och sina medmänniskor och oblygt signalerar en kriminell livstil på uteserveringar och dyra restauranger. Men jag försöker att inte tolka in för mycket. Kanske tycker de bara att det är snyggt. Kanske tillhör de bara en kultur som jag inte vet så mycket om, inte känner mig inkluderad i, och som därför skrämmer mig. Kanske.