Till sitt förfogande hade SD-ledaren SVT, på bästa sändningstid. Det under måndagens debatt i Aktuellt med vice statsminister Isabella Lövin (MP) som Åkesson ifrågasatte varför regeringen ”prioriterar skattesänkningar för de allra rikaste framför de som tjänar minst”.
Lövin kontrade med att SD ”också haft i sin skuggbudget att ta bort värnskatten”. Något som Åkesson benhårt förnekade: ”Vi har aldrig föreslagit att man ska ta bort värnskatten”.
Sanningen är att båda har fel. En ansvarsfull redaktion hade kunnat förutse denna situation, tagit reda på fakta och informerat tittarna om hur det faktiskt ligger till. Men icke. Följdfrågorna uteblev och programledaren gick raskt vidare.
Lövin hade fel. En snabb googling visar att SD:s budgetmotion inte innehåller något förslag om slopad värnskatt, alltså den 5-procentiga marginalskatten på de högsta inkomsterna. Men även Åkesson slirade på sanningen. Slopad värnskatt ingår faktiskt i SD:s reformprogram för ett tänkbart samarbete med de borgerliga partierna, som presenterades i en debattartikel i Dagens Industri (4 maj 2018).
”Jobbskatteavdraget återställs och värnskatten avskaffas. Den första skiktgränsen för statlig skatt höjs”, skrev Oscar Sjöstedt, SD:s ekonomiskpolitiske talesman.
Dessutom röstade SD på M+KD-budgeten den 12 decemeber som innehåller ett sjätte jobbskatteavdrag och höjd brytpunkt. Om Åkesson hade blivit stödhjul åt en borgerlig regering hade han alltså stått bakom samma skattepolitik som regeringen Löfven ska genomföra. Men denna information dribblades bort i Aktuellt. Istället uppfattade nog de flesta tittarna debatten som att vice statsmininstern inte hade gjort sin läxa och att Sverigedemokraterna står till vänster om S i skattepolitiken. Det är förvrängd bild av verkligheten.
Grundproblemet är att även public service tillåter sig att dras med i den nya mediala ordningen där konflikt och känslor prioriteras på bekostnad av fakta och relevans. Frågan är varför SVT tog in Åkesson från första början? Ulf Kristersson, som ledare för Sveriges andra största parti, hade varit en mer given debattör. Han kanske tackade nej, vad vet jag. Men vi kommer antagligen att se mer av detta skruvade rollspel där SD castas som ”den enda verkliga oppoistionen” i polemik mot en regering vars politik de egentligen själva vill genomföra.
Återigen köper medierna extremhögerns problemformulering och låter högermannen Åkesson plocka politiska poäng från en påhittad vänsterposition. Det är minst sagt en farlig utveckling.