Ett encelligt protein skapas genom att elektrifiera vatten med en vanlig bakterie i och tillsätta koldioxid. Proteinet liknar det som finns i quorn, men skillnaden är att ingenting som har odlats i jordbruk behöver tillsättas.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Deras plan är att det som i dag är ett näringsrikt pulver på sikt ska bli en quornliknande produkt för mat till människor samt djurfoder.
– I praktiken finns allt råmaterial tillgängligt i luften. En hemmareaktor är en möjlighet, en slags köksmaskin som konsumenten kan använda för att producera det nödvändiga proteinet, förklarar Juha-Pekka Pitkänen, forskare på VTT.
Om metoden skulle användas i stor skala skulle den kunna frigöra landområden från odling av djurfoder. Landområden som i stället skulle kunna användas till till exempel skogsbruk. I dag används ungefär 70 procent av jordens odlingsmark till bete och odling av foder till djur.
”Ingen helhetslösning”
Men Anna Richert, talesperson i matfrågor på Världsnaturfonden, påpekar att produktens klimatavtryck beror på om elektriciteten kommer från förnybara källor. Hon tror heller inte på det nya proteinpulvret som en helhetslösning. Betesdjur och odling har fortfarande sina förtjänster för vårt ekosystem och borde därför inte helt ersättas.
– Det här är jätteintressant. Men vi måste kunna ha två tankar i huvudet på en gång. Jag tror inte att det här kan bli något för vår livsmedelsförsörjning på en överskådlig tid, men det är intressant att kolla på nya sätt att framställa protein, säger hon.
I stället behöver vi ”mindre men bättre” jordbruk, menar Anna Richert. Utöver det kan ny teknologi bidra med viktiga komponenter för en mer hållbar livsmedelsproduktion.
– ”Food tech” kan innehålla väldigt många olika saker, till exempel innovativa sätt att hantera matsvinn.
Kan avhjälpa hungersnöd
Eftersom tekniken huvudsakligen behöver elektricitet och luft kan produktionen ske där den behövs, menar forskarna. Det skulle till exempel kunna innebära att man förlägger produktion i områden som är utsatta för torka och hungersnöd.
– Var produktionen är lokaliserad är inte avgörande, så vi kan enkelt producera både på polcirkeln och i Sahara, säger Juha-Pekka Pitkänen.
I dagsläget har endast experiment i liten skala bedrivits. Då har forskarna lyckats framställa ett gram på två veckor. Men förhoppningen är att bygga bryggeriliknande lokaler för att kunna producera flera kilo om dagen.
Juha-Pekka Pitkänen tror att vi kan få smaka på färdiga produkter om ungefär fem år, om allt går smidigt. Först måste tekniken förfinas och effektiviseras och sedan måste produkten också godkännas enligt EU-regler.