Men utöver de miljarder EU och medlemsländerna varje år spenderar på åtgärder som integrationsprogram och asylmottagning läggs i dag den största delen av migrationsrelaterade kostnader på gränsbevakning, kontroll, förvar och deportering samt säkerhet. Inför budgetåren 2021–2027 beräknas dessa kostnader tredubblas.

Det innebär att EU:s gränsbevarande styrkor kraftigt ska stärkas och att sofistikerad övervakningsutrustning ska utvecklas och inhandlas. Det innebär också en satsning på spårandet av irreguljära migranter – som ses som sådana även om de vill söka asyl – och ökande deporteringar. Många miljarder spenderas också på träning och stöd till gränsbevakning utförd av styrkor i tredje länder – det vill säga länder utanför EU som får ekonomiskt bistånd för att hindra människor från att över huvud taget nå EU:s yttre gränser.

Bistånd till gränsbevakning

EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika inrättades som en reaktion på den så kallade flyktingkrisen år 2015 – fonden ökar och står för den större delen av stödet. Även delar av EU:s biståndsbudget går till att ”motarbeta irreguljär migration” vilket även det innebär utkontraktering av gränsbevakning till tredje land; länder som Turkiet, Libyen och Marocko som inte har skrivit under de internationella lagar om mänskliga rättigheter som EU:s medlemsländer förbundit sig till och bland annat därför mer effektivt kan förhindra människor att ta sig in i EU.

Försvarsindustrin vinnare

Ett stort antal företag och internationella organisationer erbjuder tjänster som rådgivning, träning och projektledning av diverse gränsbevaknings- och säkerhetsprojekt. Många är knutna till vapen och säkerhetsindustrin och flera av tjänsterna som säljs har uppstått som en direkt konsekvens av den ökade efterfrågan i flyktingkrisens kölvatten.

Bland dessa finns organisationer som IOM (International Organisation for Migration) och ICMPD (International Centre for Migration Policy Development). Men också det franska, halvstatliga företaget Civipol som år 2003 skrev en inflytelserik rådgivande rapport för EU-kommissionen  om hur EU kunde handskas med sin externa gränsbevakning. Civipol delägs av stora företag ur vapenindustrin såsom Thales, Airbus och Safran och tjänar idag stora pengar på de åtgärder de själva har utarbetat.

Bland de profiterande företagen finns även svenska Ericsson som utvecklar och tillverkar övervakningskameror och annan utrustning som används vid EU:s yttre gränser. Ericsson hade ett rekordår 2015 – vilket sammanföll med att rekordmånga asylsökare nådde EU:s gränser. Flera av EU:s vapentillverkande företag är viktiga aktörer i säkerhetsbranschen och gränsbevakningen och har direkt tillgång till EU:s toppstyre. Genom lobbyverksamhet i Bryssel bidrar de till att utforma den europeiska säkerhetspolitik som sedan gynnar deras intressen.

EU:s försvarsfond dopas

Under utformandet av EDF (EU Defense Fond – EU:s försvarsfond) var de flesta representanter (9 av 16) i den rådgivande gruppen representanter från vapenindustrin. Svenska Saabs Håkan Buskhe var en av dem. Enligt den nederländska frivillig­organisationen Stop Wapenhandel tjänar företag som Saab stora pengar på att först sälja vapen till de konflikter som bidrar till flyktingströmmarna och sedan dessutom på att stoppa de flyende. Pengarna kommer främst från EU:s fonder – särskilt EDF.

Med rekordmånga människor på flykt hårdsatsar nu EU:s medlemsländer  ekonomiskt till att ”kickstarta” EDF-fondens – och därmed vapenindustrins – utveckling av försvarskapacitet 2019–2020, med fokus på satellitkommunikation, drönarsystem, artificiell intelligens, tidiga varningssystem och marin övervakning.