– Det hade gått att byta till ett diesellok i Kemi och köra tåget den sista biten på det sättet. Men det skulle ta för lång tid och bli för dyrt, säger Göran Wigren, samhällsbyggnadschef på Haparanda kommun.

Därmed upphörde persontågs­trafiken mellan de två nordiska grannarna.

Klimatkrisen ändrade planer

Men så kom klimatkrisen och i juni klubbade Finlands riksdag igenom att det var dags att på allvar knyta ihop de finska och svenska järnvägsnäten igen. Om två år eller tre ska elektrifieringen vara klar och då blir det möjligt för passagerare att ta tåget hela vägen från valfri station i Sverige till Vladivostok.

Resorna till Asien kommer dock att kräva ett tågbyte i Haparanda.

Det skiljer ungefär en decimeter mellan rälsen på de svenska spåren och dem som används i Finland och Ryssland. Och trots att problemet med olika spårvidder finns på många håll i världen har ingen kommit på en mer kostnads­effektiv lösning än att byta tåg. Framtidens resenärer som anländer från södra Sverige får helt enkelt gå några meter genom stationen till spåret på andra sidan där finska tåg väntar – och vice versa.

– Idag skrattar vi åt EU och alla de standarder som unionen vill införa. Vi tycker det är jättefånigt, vad ska vi med alla standarder till? Men när järnvägarna byggs ut finns det flera olika spårvidder även i Sverige. Hade vi haft en europeisk eller rysk standard hade vi alla haft samma spårvidd idag, säger Göran Wigren.

– Då hade vi inte ens samma tid i olika svenska städer. Det var tåget och tidtabellerna som gjorde att vi behövde synka våra klockor.

I Haparanda ger tågbyteskravet samtidigt en möjlighet att besöka Sveriges kanske vackraste tågstation. Den invigdes år 1919, under den tid då Haparanda var en viktig handelsplats och port mot öst.

– Det här stationshuset är byggt för att visa Ryssland hur rikt och vackert Sverige var, säger Göran Wigren och visar runt i de tre väntsalarna som var reserverade för olika samhällsklasser.

Flottast väntsal hade gulasch­baronerna, det vill säga de spekulanter och krigsprofitörer som tjänade sin förmögenhet på att sälja mat till Tyskland och dess allierande under första världskriget. Vanliga tornedalingar fick vänta i tredje klassens väntsal utan dagsljus och servering – men även den hallen fick golv och väggar i marmor.

Klimatvänligare transport

Det är möjligheterna att frakta gods med mindre klimatpåverkan som har skapat förutsättningarna för att väcka stationen ur sin törnrosasömn.

Varje år passerar 190 000 lastbilar Haparanda. Många kommer med varor som producerats långt bort, till exempel de som är på väg till det Ikea-varuhus, världens nordligaste, som Haparanda har valt att bygga sin ekonomi som handelsort kring. I motsatt riktning fraktas fisk från hamnen i Narvik och järnmalm och stål från Sverige.

– Det är vårt sätt att bidra till klimatomställningen. För klimatet är det mycket stora vinster om vi kan flytta transporten till järnvägen. Alla pratar om nya tekniker och elbilar men här finns en lösning som snabbt skulle minska användningen av fossila bränslen utan att skapa nya problem, säger Göran Wigren.