Det måste ha lagts ner miljontals kronor på insatser som bara handlat om att stoppa Hamnarbetarförbundets framfart. Inte ens två månader av 2025 hann passera innan nästa uppsättning av cirkus GRT – Gothenburg Roro Terminal – var ett faktum.
Den tredje februari, morgonen efter ett vanligt kvällspass i hamnen, uppmanades Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson att inställa sig på ett möte med arbetsgivaren.
Några veckor tidigare hade medlemmarna röstat för att stoppa krigsmateriel som var på väg till Israel genom att vägra att lossa och lasta dem. Blockaden skulle inledas den fjärde februari.
Tre chefer meddelade vid det påkallade mötet att Erik Helgeson att var varslad om uppsägning, av personliga skäl – med hänvisning till brott mot säkerhetsskyddslagen. Helgeson var också polisanmäld, fick han veta.
Cheferna sade ingenting mer och lite otippat utkristalliserade sig mer av historien när Sveriges Radio ringde och berättade att det rörde sig om ”rikets säkerhet” och att polisanmälan gällde tystnadsplikten och meddelarskyddet, efter en intervju med Göteborgsposten om den kommande blockaden.
En del i säkerhetsskyddslagen lyder ”att den anställde inte längre kan antas vara lojal mot de intressen som skyddas i säkerhetsskyddslagen och i övrigt pålitlig från säkerhetssynpunkt”.
Det är exakt samma mening som hamnarbetsgivaren uppgett att är grunden till varslet. Man bedömer inte att Helgeson längre kan antas vara lojal i enlighet med lagen, så som krävs när en arbetstagare har en säkerhetsklassad tjänst.
Det är bara det att Helgesons tjänst inte är säkerhetsklassad. Varslet mot Helgeson måste ses som en åtgärd i raden av många och allt mer desperata, med samma syfte: att krossa den fackliga verksamheten och genom det kunna försämra arbetsvillkoren.
Det handlar om vinst och makt.
Det finns såklart inget självändamål med att krossa en fackförening. I sådana strävanden finns alltid en bakomliggande längtan efter att kunna ordna arbetet med sämre villkor än vad fackföreningen tillåter. Det handlar om vinst och makt.
I det större perspektivet är det här inte heller bara en fråga för Hamnarbetarförbundet. Flertalet olika fackförbund har fått driva rättsprocesser mot arbetsgivare som enligt dem har missbrukat säkerhetsskyddslagen för att driva ut fackliga eller göra sig av med arbetstagare.
Trots det har de stora centralorganisationerna LO, TCO och Saco varit noga med att markera att de inte lagt sig i det som händer i hamnen nu, eftersom det inte rör någon av deras medlemmar.
Men tystnaden från centralkontoren bryts i mängder av uttalanden från etablerade lokala fackliga organisationer och fackliga medlemmar ute på olika arbetsplatser. Några exempel är Byggnads ungdomsorganisation Unga byggare, en elektikerklubb på Bravida, Seko Mälartåg, Handels på Tamro i Göteborg, IF Metalls verkstadsklubb på Berg Propulsion, Seko Pågatågen och fackanslutna forskare och lärare på Högskolan i Borås.
I uttalandena beskrivs att ett slag mot en är ett slag mot alla – för det är ju precis vad det är. För Hamnarbetarförbundet var det med samma grundläggande inställning en självklarhet att genomföra sympatiåtgärder för IF Metalls kamp om kollektivavtal för anställda hos Tesla.
Vem blir den första högt uppsatte facklige företrädaren att visa att gränslös solidaritet i fackföreningsrörelsen fortfarande finns?
Hamnarbetarförbundet och Erik Helgeson förkroppsligar antagligen allt som är jobbigt med livet för cheferna på Roroterminalen i Göteborg.
Men attackerna mot honom och hans fackförening förkroppsligar samtidigt väldigt tydligt att antifackliga bolag både finns och verkar i Sverige. Och det är givetvis är ett problem för alla.
