“betyga vår tro på de grundläggande mänskliga rättigheterna och att skapa de villkor som är nödvändiga för upprätthållande av rättvisa och aktning för [...] den internationella rätten”.
Det är väl värt att reflektera över de orden idag. FN-stadgan och deklarationen om mänskliga rättigheter är inte bara ideal att försöka leva upp till, de är försäkringar för värderingar som respekt för människors frihet, tolerans för våra olikheter och moraliskt ansvar.
För ett litet land i Europas utkant ligger det i Sveriges strategiska intresse att makt inte per definition ger rätt och att regler efterlevs.
Därför är den uppenbara dubbelmoralen i väst mellan Rysslands historiehallucinerade invasion av Ukraina och Israels ogenomtänkta respons på de fruktansvärda attackerna den 7 oktober och efterföljande krigsbrott i Gaza, inte bara moraliskt förkastlig utan strategiskt närsynt och långsiktigt livsfarlig.
FN-systemet var redan bräckligt. Försvagat av USA:s obestraffade krig mot terrorismen och Putins revanschistiska invasioner av Ukraina 2014 och 2022 är det Israels brutalitet och den s.k. fria världens icke-reaktion som slutligen verkar bli dödsstöten. När västliga ledare tiger samtidigt som IDF bombar sönder sjukhus, tvingar fram svält och massakrerar civila i livestreamade tiktoks går mer och mer av vår och FN-systemets trovärdighet upp i rök.
Det är inte bara Sverige som famlar i blindo. Tyskland arresterar judiska fredsdemonstranter för antisemitism. Labours ledare Sir Keir Starmer, en människorättsadvokat, menar att Israel har rätt att stänga av mat, vatten och energi för människorna i Gaza. Flera länder, däribland Sverige, pausade sitt stöd till UNRWA baserat på uttalanden från FN-anställda som Israel tvingat fram under tortyr och i media benämns Israels krigsbrott i passiva, avhumaniserande och avdramatiserande termer. På fem månader har vi gett upp mycket av det vi spenderat 80 år att bygga upp och försvara.
Lärdomen för resten av världen är glasklar: med kirurgisk precision visar våra makthavare att det är skillnad på människor och människor. En afrikansk diplomat sa till Reuters efter ett av USA:s veton i Säkerhetsrådet att “De tappade trovärdigheten med vetot. Det som är tillräckligt bra för Ukraina är inte tillräckligt bra för Palestina. Vetot berättade för oss att ukrainska liv är mer värda än palestinska. En arabisk diplomat underströk att ”Vi kan inte vädja till principerna i FN-stadgan för att skydda Ukraina och ignorera dem för Palestina”.
Även Sveriges nya allierade, President Erdogan, är tydlig med vad han tar med sig. I ett tal den 4 mars tar han Gaza som exempel för vad som kommer att hända med Turkiet om de inte stärker sin politiska och militära ställning samt tillägger att ”Framtiden för något land eller folk som legitimerar systematisk stöld av palestinsk mark – en stöld som har pågått sedan andra världskriget – kommer inte att vara säker. När de mord och stölder som de anser lämpliga för palestinier i dag tillämpas på dem i morgon, kommer dessa länder och människor inte ens ha ansiktet att be om hjälp från någon.”
Erdogan kan få rätt, västvärldens hyckleri eroderar vår egen säkerhet och underminerar FN-systemets trovärdighet i en tid när det behövs mer än någonsin. Aldrig igen kommer länder ta krav på återhållsamhet under krig, eller kritik för brott mot mänskliga rättigheter på allvar. Diplomatiskt fred- och säkerhetsarbete försvåras i en tid när internationella samarbeten är avgörande.
Sverige har svarat på de geopolitiska spänningarna med att gå med i NATO, en allians som om bara några år, om man tittar på nuvarande opinionsmätningar, kan styras av President Trump, flankerad av bland andra Presidenterna Le Pen, Orban och Erdogan. Ett tveksamt sällskap för den som säger sig värna om FN:s grundvärden.
Om Sverige kan hitta tillbaka till en utrikespolitik som främjar de universella mänskliga rättigheterna återstår att se. Ett första steg vore att verka för att hålla IDF och Israel ansvariga för sina brott samt omedelbart stoppa all vapenexport till landet. Att vi underlåtit att försvara de värden vi bekänt oss till när de testats är ett historiskt svek och strategiskt misstag, det gör världen mer riskabel, alienerar potentiella samarbetspartners och försvagar vår ställning, vårt inflytande och vår säkerhet.
