Folk och försvar i Sälen. Den årliga mönstringen som under många år utspelades i medieskugga men som nu på ett närmast euforiskt sätt framträder i all sin stjärnprydda glans. Nu med deltagare från åtskilliga Natoländer.

”Vår bästa tid är nu”, rapporteras det att en av dessa euforiska deltagare utropat i baren. Sett ur försvarspolitikers personliga perspektiv kan det säkert vara så. Under många år hade ledamöterna i riksdagens försvarsutskott lika låg status som de i kulturutskottet. 

Begreppet ”förkrigstid” användes i Sälen, det vill säga tiden före krig. Och Försvarsmakten har på Youtube lagt ut filmer på temat “När kriget kommer”– inte om det kommer.

Vi vävs onekligen in alltmer i en krigskultur, där krigsexperter dominerar det offentliga samtalet medan freds- och konfliktforskare verkar bannlysta. Det medför att konfliktlösning, diplomati och fredsskapande försvinner helt från dagordningen, samtidigt som krigsspiralen går på autopilot.

De flesta intervjuer jag sett, hört och läst från Sälen har varit i formen av kamratintervjuer. Oftast med ledande frågor, som om intervjuerna utspelades i land där despoter styr och obehagliga frågor straffas (vanligt förekommande också i gamla Sovjetunionen). 

Och vem vet, kanske obehagliga frågor också bestraffas i vårt land, fast på ett mer sofistikerat sätt. DN:s Johan Croneman skrev hösten 2023 en kritisk krönika om överstelöjtnant Joakim Paasikivi och dennes ständiga medverkan i medierna i egenskap av krigsexpert på Försvarshögskolan – med resultatet att Paasikivi meddelade att han i fortsättningen vägrar tala med DN. Den statliga myndigheten – Försvarshögskolan är en statlig myndighet – ansåg detta helt i sin ordning. Tänk så det kan bli i en demokrati.

Nu kan man ju tänka sig att andra mediehus reagerat på Paasikivis bojkott och helt enkelt valt andra experter att tala med än den klickvänlige Paasikivi. Men icke så. Tvärtom gavs han extra uppskattning genom att få bli programvärd i Sommar i P1 2024. Hur som helst hade det varit intressant med en journalistkår som vågat ställa kritiska frågor i Sälen, även om barhänget hade blivit lite mindre avslappnat. 

Självfallet ska vi diskutera hotbilder mot Sverige. Men vi borde också diskutera hur vårt medlemskap i Nato gjort oss mer utsatta, eftersom konflikten mellan Ryssland och Nato steg för steg trappas upp. De som ansett att Nato skulle vara en garanti för säkerhet meddelar nu plötsligt att Ryssland mycket väl kan anfalla de baltiska länderna trots att dessa är medlemmar i just Nato – vore inte det värt några frågor?

En av motorerna i Sälen-konferensen är de sönderdragna kablarna i Östersjön, utförda av kinesiska fartyg på uppdrag av Ryssland, enligt huvudspåret. Och det låter på intet sätt omöjligt. Men trots det krävs kritiska frågor.

För några år sedan på just Folk och Försvar i Sälen var det de sprängda gasledningarna Nordstream 1 och 2 som väckte oro. Det meddelades då att ”sprängningarna har krävt relativt stora laddningar på flera hundra kilo. Det finns inga amatörer som kan arbeta på omkring 100 meters djup med så stora laddningar. Givet de tekniska förutsättningarna kan man direkt utesluta terrororganisationer. Ryssland den troligaste aktören. Ryssland har förklarat krig mot väst och genom att attackera en oanvänd gasledning visar skickar man en signal: om vi vill kan vi spränga era gasledningar med åtföljande problem för era befolkningar i vinter.”

Det vill säga: Ryssland skulle ha sprängt sin egen gasledning som man redan från början hade full kontroll över. 

De som framförde dessa åsikter var många. Men de kan inte ha menat det annat än för att det retoriskt passade in i ett narrativ. Och journalister skrev – utan att ställa kritiska frågor. Sedan visade det sig vara en liten båt med en liten besättning som utifrån ukrainska – helt logiska – intressen sprängde ledningen. Plötsligt blev det tyst. 

Är man rädd att inte få tillgång till de man vill intervjua om man dristar sig att ställa följdfrågor som kan bli besvärande att svara på? Det verkar inte bättre. 

Men det är ju på just det sättet man försvarar en demokrat och vinner tilltro. Hot från andra länder kan inte hindra journalister från att ställa kritiska frågor.