Man menar att medling riskerar att ge försämrade villkor för förbundets medlemmar. Den stora stötestenen är kravet på arbetstidsförkortning med 75 minuter i veckan. Frågan är central för Vårdförbundets medlemmar – de vill hålla ett helt arbetsliv.

Till det säger arbetsgivarsidan blankt nej. På Vårdförbundets hemsida skriver ordförande Sineva Ribeiro bland annat om hur arbetsgivarsidan konsekvent lagt förslag om försämringar med hänvisning till NATO under avtalsförhandlingarna.

Så. Min pappa gick bort. Även när tiden knackat på en stund anländer man illa förberedd till sin förälders dödsbädd.

Han somnade in på ett äldreboende som huserar god palliativ kompetens. Som anhörig tar det udden av den ångest, oro och skuld som en döende förälder väcker.

Det var i alla fall i ett tumult av känslor som jag kastade mig på nattåget för att hinna ta avsked. I rädslan för det stora okända och min svårt sjuka pappa.

Jag mötte en märkvärdig och finstämd värld av dygnet runt-vak, smärtlindring, omvårdnad, informationsmöten och vänliga klappar på axeln.

En välfungerande rutin för palliativ omvårdnad, buren av kompetent och inkännande personal som stod redo att lindra smärta, obehag och ångest. En välvillig struktur där situationen blev mindre skrämmande och oron kunde stillas och ge plats till små vakna glimtar av fin kontakt.

Försoning med tidens gång. Ett avsked. Allt som fanns och föll på plats under de dagarna med hjälp av vård- och omsorgspersonalens engagemang och expertis.

Mitt relativt okomplicerade sorgearbete vilar på vetskapen om att han fridfullt gick vidare, omgiven av välbekanta ansikten. Sjuksköterskor, undersköterskor och vårdbiträden planerar och utför vård i livets slutskede.

Bakgrunden till att arbetstidsfrågan är så central för Vårdförbundets medlemmar är, förstås, arbetsförhållandena. Högt tempo, otillräcklig återhämtning mellan arbetspassen, personalbrist, stress och oregelbundna arbetstider innebär sjukskrivningar och att nära en tredjedel av förbundets medlemmar går ner i arbetstid.

Från alla möjliga håll kommer rapporter om övertidsarbete. Svårigheter att planera resten av tillvaron sliter ut vård- och omsorgsanställda. Hela 41 procent av Vårdförbundets yngre medlemmar ser det som osannolikt att arbeta kvar i vården.

Arbetsförhållandena i sig skapar problem för kompetensförsörjningen. När anställda lämnar vården helt, blir sjukskrivna eller går ner till deltid för att orka fortsätta i yrket är förhållandena inte hållbara. Man kan heller inte lösa kroniska överbeläggningar med övertid.

Sjuksköterskan kom för ett samtal med anhöriga. Hon förklarade vad jag redan visste, men fortfarande kämpade med att formulera för mig själv.

Det oundvikliga breddes ut i luften mellan oss, och jag minns inte särskilt mycket av vad som sades. Men jag gick därifrån med klarheten i att ett lugnt och fint avsked var den väg som fanns kvar, jag behövde inte kämpa längre.

Det blev lugnt och fint. Små flytande ögonblick när han vaknade till lite och kramade min hand i takt till något stycke av Charlie Parker. Där fanns bara en tillgiven närvaro, där vi möttes inför tidens flykt.

Några dagar senare varslade vårdförbundet om strejk, och mitt i sorgen jublade jag tyst för mig själv. Det skulle även han ha gjort, den gamle kommunisten. Min saknade pappa.