Humanitära förhållanden borde stå i tydlig fokus. Istället klyvs hår om ordet ‘folkmord’, vilket även påverkar de internationella proteströrelsernas krav på fördömanden av Israels offensiv.

I Göteborg kämpar GU Students for Palestine för att Göteborgs universitet ska fördöma folkmordet på palestiner, ge stöd till palestinska studenter samt avbryta samarbeten med Israeliska universitet som genom militära samarbeten och nära band till vapenindustrin deltar i systematiska övergrepp på den palestinska befolkningen.

Hittills har Göteborgs Universitet inte gått med på kraven. “Rektor hänvisar hela tiden till politikerna och säger att de inte kan fördöma folkmordet innan Internationella domstolen slagit fast att det är ett folkmord”, berättar Taha Khatab, en student deltar i tältprotesten vid Vasaplatsen – även kallad Gazaplatsen.

Responsen från förbipasserande är övervägande positiv, och i skrivande stund har protesten pågått över 120 dagar. Max Popovski, som var med från allra första början, låter nästan förvånad: “vi var rädda för att bara få vara här några timmar. Ingen trodde att vi skulle finnas kvar över 100 dagar!”

De är redo att stanna kvar tills Göteborgs Universitet möter kraven. Förhoppningsvis ligger den dagen inte helt utom räckhåll, även om ett avgörande från internationella domstolen kommer att dröja flera år.

Tidigare under våren utfärdade den internationella brottsdomstolen en arresteringsorder för krigs- och folkrättsbrott mot premiärminister Benjamin Netanyahu, försvarsminister Yoav Gallant, samt tre Hamasledare. Något som bland annat stärkte norska universitet att avbryta israeliska samarbeten. Under våren och sommaren har ett växande antal europeiska universitet och högskolor anslutit eller dragit in riktade samarbeten.

I juni fastslog den internationella domstolen att Israels ockupation av Gaza, Västbanken och Östra Jerusalem bryter mot internationell rätt och behöver upphöra så snart som möjligt. Man konstaterade även att palestinier under decennier utsatts för våld, bristande rättigheter, etnisk segregation och apartheid. Deklarationen möjliggör internationella sanktioner och vapenembargon.

De svenska universitetens autonomi och forskningsetik vis-à-vis regeringens nya utbildningsminister Johan Pehrson står ännu oskriven. Medan vi väntar fortgår protesterna vid Vasaplatsen; möten, utställningar, samtal, studentluncher, föreläsningar och poesi. Gazaplatsen rymmer även tält för studier samt ett litet bibliotek. Lägret har nolltolerans mot alla former av rasism och besöks av studenter med skiftande bakgrund. På frågan om anklagelser om antisemitism suckar Taha. Jag är inte den första från media som ställt den. “Vi har judiska deltagare här, alla respekterar varandra. Något annat vore bara… konstigt?”

Flera betonar vikten av gemenskap, möjligheten att sörja tillsammans och av att lära sig av varandra. “Det finns palestinska studenter som kommer hit, de har förlorat famijemedlemmar och det är bra att kunna sitta ner tillsammans” säger Jonatan Michaneck som såg det som självklart att engagera sig i Students for Palestine. “Det är bara bra att delta i en rörelse som vill bidra med något positivt”.

Han får medhåll av Max Popovski. “Mitt i allt det tragiska får jag hopp genom att organisera mig. Jag inser att jag faktiskt har makt att påverka tillsammans med andra”.

Förutom en uthållig och genomtänkt protest kan vi andra lära oss något viktigt av Gazaplatsen. Nämligen om hur orden i ett normalt samtal rymmer något bortom nervrositeten för att kalla ett folkmord för vad det är; en bredare horisont.