SD:s strategier påminner om andra europeiska högerpartiers metoder för att etablera ett sanningsmonopol, alltså att kontrollera informationsflödet och manipulera allmänhetens verklighetsuppfattning. George Orwell beskrev det dystopiska tillståndet i sin roman 1984 och även filosofer som Hanna Arendt har undersökt hur totalitära regimer, inklusive högerregimer, försöker monopolisera sanningen som ett medel för kontroll.
Steg 1: Högern gör klimatet till en konfliktfråga och underminerar vetenskapen
Högerextrema FPÖ lovar en 180-gradig vändning i klimatpolitiken och vill avveckla Österrikes klimatpolitiska framsteg. Liknande tendenser syns i Sverige, där SD-ledamöter ifrågasätter klimatforskningen och driver på för en mindre ambitiös klimatpolitik.
2017 antog Sverige en klimatlag för att minska utsläppen med 85 procent till 2045. Men den nuvarande regeringen har vidtagit en rad åtgärder som går åt det motsatta hållet: avskaffat miljödepartementet, motarbetat vindkraft, sänkt skatterna på fossila bränslen, och så vidare. Budgeten för ekologisk omställning har halverats, och vetenskapen ifrågasätts för att skapa ett sanningsmonopol där fakta ersätts av ideologi. Nu slopas även flygskatten.
Steg 2: Manipulation av innehåll och spridning av falsk information
Sanningsmonopol skapas också genom att sprida falska nyheter och undergräva befolkningens tillit till oberoende medier. I Österrike använde före detta förbundskanslern Sebastian Kurz manipulerade opinionsmätningar och desinformation för att nå makten.
Högerextrema FPÖ motsätter sig nationella strategier mot så kallade deep fakes och sprider falska nyheter. I Sverige ser vi samma tendenser. TV4:s Kalla Fakta avslöjade i maj att SD driver en trollfabrik som sprider lögner och hatpropaganda online. Manipulerade klipp och förfalskade videor används för att underminera politiska motståndare och sprida desinformation. Regeringens vaga reaktioner ger SD fritt spelrum att normalisera en rasistisk och högerextrem diskurs.
Steg 3: Demonisering och nedtystande av oliktänkande
Oppositionella röster, forskare och journalister demoniseras som opålitliga eller farliga. I Österrike minskade Sebastian Kurz det finansiella stödet till public service och kritiska mediekanaler, vilka därför tvingades att lägga ner. Liknande nedskärningar sker i Sverige, där även individuella kritiker attackeras. Två exempel är de högerextrema attackerna mot professor Tobias Hübinette och opinionsbildaren Bilan Osman. Dessa hatkampanjer syftar till att tysta oliktänkande.
Steg 4: Minskat stöd till utbildning och kultur
Ett sista steg för att etablera ett sanningsmonopol är att skära ner på utbildning och kultur, vilket gör det lättare för makthavarna att forma långsiktiga uppfattningar och normer. I Sverige har fackförbund i mediebranschen, kultursektorn och skolan slagit larm om situationen och behovet av högre finansiering och mer stöd. Österrikiska universitet och landets kultursektor har slagit exakt samma larm de senaste åren.
Tron på demokratin minskar, samtidigt som allt fler inte tror att de har möjligheter att påverka.
Sammanfattningsvis är det vi ser i Sverige nu inte bara en politisk förskjutning, utan ett systematiskt angrepp på demokratins grundpelare. När vetenskapen ifrågasätts, desinformation sprids och kritiska röster tystas, är vi på väg nerför en farlig väg.
Orosmoment som pekar åt detta håll syns i den spridda politiska apati bland Sveriges befolkning – särskilt unga. Enligt ungdomsbarometern 2024 tror 56 procent av unga svenskar att politiker inte kan lösa samhällsproblem. Tron på demokratin minskar, samtidigt som allt fler inte tror att de har möjligheter att påverka.
Det politiska deltagandet bland unga faller således offer för populismen. Det är en väckarklocka – som säger åt oss att vi måste värna om vår demokrati innan det är för sent.
