Människor fördrivs och dödas, unga soldater skickas till fronten, familjer splittras och hem, samhällen och infrastruktur förstörs.

Det Ryssland som med stormaktsambitioner invaderat ett grannland är ett Ryssland som också skramlar med vapen vid andra gränser i sin närhet. 

Ett Ryssland som går i allt mer totalitär riktning, som lönnmördar regimkritiker utomlands, fängslar och avrättar oppositionella, förbjuder människorättsaktivister och härbärgerar neonazister och trollfabriker.

Omvärldens stöd i kriget behövs för det ukrainska folkets rätt till självbestämmande. I första hand därför. För att stoppa och driva tillbaka den ryska invasionen. Men också för att markera att varje land i Rysslands närområde, likt Ukraina, har rätt att välja sin egen väg.

Ryssland trodde nog att de snabbt skulle kunna inkorporera det bördiga landet. Och omvärlden att vårt initiala stöd skulle mota tillbaka invasionen. 

Men kriget fortsätter. Rapporteringen blir glesare och ingen höjer längre på ögonbrynen. Det är vardagsmat i nyhetsrapporteringen. I och med det minskar också trycket, både på Ryssland och på omvärlden. 

Stödet till Ukraina är fortsatt starkt bland Europas ledare, men Putinvänliga och populistiska politiker runt om börjar vädra morgonluft. Till de sistnämnda sällar sig nu ledaren för den svenska högerns största parti – Jimmie Åkesson.

”Man måste balansera stödet till Ukraina mot de inhemska behoven” sa han för en dryg vecka sedan. 

Jag skulle kunna raljera om att det där med att ersätta asylrätt mot att ”hjälpa människor på plats” inte var så mycket värt. Peka på de massiva neddragningarna av biståndet generellt och framför allt till civilsamhällets viktiga demokratiarbete runt om i världen, inte minst i Ryssland. 

Men jag avstår. Åkessons uttalande signalerar mer än klassisk Svenskarna först-retorik. Han fortsatte sitt uttalande med ”de stöd som Sverige gett Ukraina så här långt har vi köpt” och att det måste finnas ”en övre gräns”.

Tydligare än så går inte att vara. Åkesson ser inga större problem med en rysk annektering av Ukraina. Han har spelat med ett tag, låtsas att han är en vanlig politisk ledare som drar samma slutsatser som de demokratiska partiernas ledare, men nu blottas hur tunn hans fasad var. Nu står han hellre sida vid sida med andra auktoritära ledare.

Egentligen är det inte överraskande. Stora delar av den nazistiska propagandan hämtas idag från Ryssland, där välorganiserade högerkrigare används både i nätkriget och för riktade attacker mot motståndare. 

Nej, jag säger inte att Jimmie Åkesson förgiftar sina motståndare med polonium eller att han skickar dödshot till RFSL-aktivister. Inte ens att han orkestrerar näthat. 

Däremot är han ledare för den mest framgångsrika politiska grenen i den nationella rörelsen, samma rörelse som har aktivistiska grupper som genomför terrordåd likt det mot mötet i Gubbängen den 24 april och som störde socialdemokratiska första maj-möten runtom i landet.

Åkessons övre-gräns-uttalande är ingen liten sak. Det handlar inte om en bedömning av statens finanser eller om ett slarvigt valt ord. Som så ofta när den ytterst skickliga partiledaren uttalar sig så är det genomtänkt och välformulerat. 

Han vill uppnå två saker. Till hemmaopinionen vill han sända signalen om Svenskarna först, så som det stod på SD-klistermärken på den tiden Åkesson blev medlem, då de hade en blågul fascistisk fackla som partisymbol. Till omvärlden sänds signalen att Sverige inte längre är ett mesigt snäll-land. Nu är det han som styr.

Så vad gör den demokratiska högern? De som var så sugna på att makt att de satte sig i knät på den nationella rörelsens politiska gren för att bli av med Magdalena Andersson? 

Jo, statsminister Ulf Kristersson säger att han tycker att Ukraina ska få stöd så länge det behövs. Bra sagt, men hitintills är det bara Natomedlemskap och försämringar i A-kassan som Sverigedemokraterna accepterat av Moderaternas politik. 

I alla andra frågor har den demokratiska högern fått vika ner sig. Det vet vi som följer utvecklingen i landet och det vet med all säkerhet också den ryska underrättelsetjänsten. 

Signalen är sänd. Sverige är ett annat land än det var när kriget i Ukraina bröt ut.