Det går knappt att föreställa sig Göteborgs fackliga och politiska landskap utan Hamnarbetarförbundet. Med den uppmärksammade uppsägningen av förbundets vice ordförande Erik Helgesson befinner de sig under press. Det innebär dock inte att allt är förlorat.
Vid Rysslands invasion av Ukraina satte Hamnarbetarförbundet tillsammans med Transportarbetarförbundet ryska fartyg i blockad. Beslutet togs på medlemsmötet. Bland alla högt flygande uttalanden som cirkulerade vid den tidpunkten visade blockaden på styrkan i konkret facklig solidaritet med en krigsdrabbad befolkning.
Arbetsgivaren GRT, Göteborgs roro terminal, hade dock en annan inställning och vände sig till Arbetsdomstolen för att häva sympatiaktionen i förtid. De lyckades.
I början varslade Hamnarbetarförbundet, på begäran av palestinska fackföreningar, om en kortare blockad mot israeliskt krigsmateriel. Beslutet togs av medlemmarna, och GRT vände sig åter till Arbetsdomstolen. Den gången gick det sämre.
Samma dag som Arbetsdomstolen godkände sympatiåtgärden varslade GRT Erik Helgesson om uppsägning med hänvisning till ”rikets säkerhet”, och gjorde en polisanmälan om brott mot säkerhetsskyddslagen. Både polisen och justitiekanslern lade ner förundersökningen med vändande post.
Helgessons fall väcker uppmärksamhet och känslor till den grad att LO, TCO och SACO på central nivå klargjort att de inte avser att uttala sig i frågan. Inte helt oväntat då Hamnarbetarförbundet historiskt betraktats som konkurrenter till LO.
Vad som däremot sticker ut är det massiva och breda stödet på lokal nivå.
I Göteborg kan bland annat nämnas Vårdförbundet Västra Götalandsregionen, Vision Göteborg, SKF:s verkstadsklubb, Kommunals sektion Göteborgs Spårvägar, Sveriges lärare Göteborg, Elektrikerförbundet avdelning 16, Byggnads krets Göteborg och Mölndal samt personal vid Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap.
Samma bredd, om inte större, återfinns i de många stöduttalanden som kommit in från resten av landet – från en IF Metall-klubb i Malmö till Vårdförbundet Västerbotten.
Stöd har också strömmat in från internationellt håll, bland annat från Verdi, Tysklands största förbund inom tjänstesektorn, och 3F Köpenhamn, som tillhör Danmarks största fackförbund.
Det borde vara en tankeställare för GRT. Utnyttjandet av säkerhetsskyddsarbetet för att säga upp en enskild facklig företrädare är ett angrepp mot alla fackliga, och har inte passerat obemärkt förbi. GRT har gravt underskattat frågans känslighet och hanteringen osar av handhavandefel, förakt mot föreningsfriheten och direkt okunskap om skyddet mot fackligt förtroendevalda.
Inte heller förra gången då Hamnarbetarförbundet fyllde löpsedlarna slutade det väl. Arbetsgivarsidans massiva lockouter – utelåsningar – kostade svenska företag flera miljarder kronor och Hamnarbetarna uppnådde sitt mål: ett eget kollektivavtal.
Det kunde delvis ske tack vare ett överväldigande stöd där fackklubbar, organisationer och privatpersoner skickade en stor mängd sympatiuttalanden och pengar. Till slut blev trycket på arbetsgivaren att teckna kollektivavtal för hårt.
Det är också budskapet vi andra kan ta med oss när Tidöregeringen undergräver demokratin. Bred solidaritet har alltid varit den bästa chansen vi har. Uppslutningen bakom Hamnarbetarförbundet är en framgång i sig.
