Han har kommit undan rätt länge nu, Ulf Kristersson. Känt sig allt djärvare och tryggare i att uttrycka sig fientligt mot invandrare. Flyttat gränserna för varje framträdande han gör.
Han märker att det går. Motståndet han möter är försvinnande litet.
Lördag den 1 februari var Kristersson med i TV4:s Nyhetsmorgon för att tala om gängkriminalitet. Då passade han på att ta ännu ett nytt språng. I studion nöjde han sig inte med att slentrianmässigt skylla på ”invandring” utan ville verkligen understryka att hela problemet beror på människor som kommit hit.
Programledaren undrade varför arbetet mot kriminaliteten inte gett några resultat. Kristersson, som inte gillar att stå till svars, fyllde snabbt i vems fel det är. Han lade huvudet på sned, böjde fram överkroppen och försökte se vuxen och allvarsam ut samtidigt som han sa:
”Om vi också ska vara ärliga så handlar mycket också om invandring, vi har haft väldigt hög invandring till Sverige under väldigt lång tid, nu har vi stramat upp den rejält och den måste förbli mycket stram.”
Han stannade inte där utan fortsatte med:
”För om det kommer ständigt in nya människor som begår nya brott, då har vi inte en chans att klara det här”.
Nya människor. Nya brott.
Enligt statsministern är alla som inte är födda i Sverige per automatik potentiella brottslingar. De är tickande bomber. När det ”kommer in nya människor” så får vi fler brottslingar.
Uttalandet hade kanske kunnat passera och bli ännu ett i raden, så som det brukar bli med främlingsfientliga kommentarer i Sverige nuförtiden. Men den här gången hade Kristersson lite otur.
Tre dagar efter att han pekat ut invandrare som orsaken till våldsdåden i Sverige inträffar den hittills värsta masskjutningen i svensk historia. Utförd av en vit, svensk man.
Plötsligt blev det jättejobbigt att vara politisk och behöva höfta fram analyser. Läget blev komplicerat. "Låt oss inte spekulera” var ett av Kristerssons huvudbudskap i den första presskonferensen han höll efter dådet.
Tydligare än så kan det inte illustreras. Kristersson varken är eller vill vara hela Sveriges statsminister.
Självklart ska man inte rusa fram med gissningar om motiv när vi ännu vet så lite. Men kontrasterna kunde inte ha varit större. Bara dagar innan hade Kristersson tagit ut svängarna och spekulerat hej vilt. Men när en SFI-skola nu angripits så var det plötsligt oansvarigt att spekulera.
Tydligare än så kan det inte illustreras. Kristersson varken är eller vill vara hela Sveriges statsminister.
Låt mig understryka vad som verkligen är oansvarigt: strategin att återkommande ge oss med annan etnisk bakgrund skulden för alla problem. För oss är det inte bara oansvarigt, utan farligt. Vi blir måltavlor för hat och våld.
Två miljoner svenskar har rötter i andra länder. Att alla dessa får skulden för vad ett fåtal gör är oförlåtligt.
Kristersson sätter oss inte bara i fara – han är också faktaresistent. Flera studier, nu senast en från Örebro universitet, visar att det inte finns någon direkt koppling mellan hur många invandrare det bor i en kommun och våldsbrott. Däremot spelar andra faktorer in, så som arbetslöshet och utbildningsgrad.
På Campus Risbergska i Örebro kommer elever för att ta del av SFI, svenska för invandrare, och Komvuxutbildningar.
Vi vet inte, men troligen valde skytten platsen högst medvetet. Paul Gill, en av de ledande forskarna på ensamagerande gärningsmän, berättade för Expo att den här typen av gärningsmän oftast väljer brottsplats noga och förbereder attentatet en längre tid. Örebro-mördaren hade planerat dådet, han tog med sig militärkläder och gömde vapnen i ett gitarrfodral, bytte om på en toalett inne på skolan. Han valde ett halvautomatiskt gevär för att hinna döda så många som möjligt utan att tvingas ladda om.
I intervju efter intervju efter Örebro-massakern berättar svenskar med annan etnisk bakgrund att man lever med en rädsla, och har levt med den i många år nu.
Folk längtar desperat efter en ledare som försvarar och står upp för dem. Men Kristersson vill plötsligt inte vara politisk.
