I slutet av år 2024 tillkännages i Sverige att stålbad väntar exempelvis för Argentina, svenska bilhandlare, bostadsrättsföreningar och fastighetsmäklare, den kinesiska finanssektorn, dansk vindkraft, Frankrike, Gislaveds kommun, Sveriges regioner, Turkiet liksom för de svenska studieförbunden och äldreomsorgen. Inflation, deflation, företagskriser, kostnadsökningar och arbetslöshet kan denna vinter både i sig utgöra stålbad, eller också kräva stålbad för att kunna bekämpas.
Stålbad verkar vara något obehagligt, ofta plågsamt, men tyvärr nödvändigt och stärkande. Det finns kring begreppet stålbad en air av hetta, flygande gnistor och smält stål, av fågel Fenix som återuppstår ur eldhavet, och av rening genom eld av något förorenat. Efter stålbadet är all slagg bortbränd, och vad som återstår är härdat och mer uthålligt.
Krig har under 1900-talet karakteriserats som stålbad av sådana som ansett dem som oundvikliga, eller till och med nyttiga; de som överlevt har påståtts bli starkare och befriade från felaktiga eller skadliga övertygelser och idéer. Men också de som själva upplevt fruktansvärda krigshändelser har använt ordet, utan minsta glorifiering. I boken ”Das Stahlbad. Anteckningar av en läkare från första världskriget 1914-1918” skildrar en tysk judisk läkare realistiskt första världskrigets svåra umbäranden för civilbefolkning och soldater i norra Frankrike.
Under andra hälften av 1800-talet erbjöds stålbad som hälsobringande behandling av kurorter i många delar av Europa, liksom i Sverige. Vattnet i varma bad tillsattes salter från järn eller andra metaller, och tanken var att dessa metallsalter skulle tränga in genom huden och stärka den badandes kropp. Särskilt bra sades stålbaden vara mot anemi, nervositet och allmän svaghet. Behandlingen var populär. Många kunde känna sig trötta eller nervösa, och lockades av medicinska bad i behaglig temperatur med efterföljande vila i sköna liggstolar.
Emellertid framkom det så småningom att metallsalterna i stålbaden inte gjorde någon som helst medicinsk nytta. Huden släppte inte igenom några metaller. Däremot innehöll många badvatten också kolsyra, och den kunde kännas uppiggande en stund. Omkring 1910 var det i stort sett slut med stålbaden som medicinsk behandling på kurorter, både i Sverige och andra länder.
I Tyskland används termen ”Stahlbad” numera sällan. Ordet nyttjades i nazistisk propaganda, och kopplingen till eld och våld och krig är idag obehaglig.
Vad de menar som i Sverige just nu använder ordet stålbad är ganska oprecist, och det är förmodligen ett skäl till att det används. Ordet stålbad frammanar smältande metall, hetta, dramatik, stora krafter och naturvetenskap. Inte en människa i närheten. Men det som egentligen avses är kostnadsneddragningar, inbesparingar, prisökningar, avskedanden, nedläggningar och skattehöjningar. Skattepolitik, arbetstimmar, arbetslöshetsförsäkringar och alla de vanliga konfliktområdena. Det står då klart att människor kommer att besluta om var och en av dessa åtgärder. Att vissa drabbas och andra inte påverkas alls
Stålbad är inte en neutral, eller saklig, beskrivning. Det som blir osynligt är att människor påverkas på helt olika sätt, eller olika mycket. Fördelningseffekter av stålbad? Otänkbart.
Det vore klokt, och ärligt, att förpassa beteckningen stålbad till de historiska muséer där kurbadkaren nu förvaras. Ekonomiska beslut fattas av människor, och det är människor som bär ansvaret.
