På fascismens planhalva finns det bara förlorare. Efter vårens grundlagsutredning som öppnade för att återkalla medborgarskap valde inte Socialdemokraterna att gå ut i försvar till medborgarskapet. I stället berättade det största oppositionspartiet förra veckan att de vill gå ännu längre.
Vid ”systemhotande” brottslighet ska staten kunna dra in svenska medborgarskap, föreslår Socialdemokraterna. Problemet är att det som anses vara systemhotande kommer att förändras över tid. I dag kan det vara grova våldsbrott, men i framtiden kan det vara journalister som avslöjar hemliga samarbetsavtal, demonstrationer mot svensk utrikespolitik eller miljöaktivister som blockerar en väg.
Ett medborgarskap är dessutom att få sina rättigheter garanterade och veta att man alltid har ett hem i ett land. Sverige riskerar att göra människor statslösa, utan något land som vill kännas vid dem. Själva grunden i mänskliga rättigheter är att alla – även de som begått brott – har dem.
Om du inte har ett land att återgå till kan du behöva tillbringa hela ditt liv på Migrationsverkets nya ”återvändandecenter”, medger Socialdemokraterna. Det vill säga interneringsläger.
Vi lever i en auktoritär värld där högerextremister sätter agendan. Oavsett om det är Trump, Orbán eller Sverigedemokraterna. Alla tvingas förhålla sig till de som har en vision om ett enfaldigt samhälle där ingen sticker ut.
Frågan är vad man gör åt saken.
Sverigedemokraterna, USA:s demokrater och Storbritanniens Labour verkar se opinion som en naturkraft.
Sverigedemokraterna, USA:s demokrater och Storbritanniens Labour verkar se opinion som en naturkraft. Som tidvatten, skogsbränder eller översvämningar – någonting vi måste acceptera och anpassa oss efter, snarare än något vi kan påverka.
Men den offentliga debatten är inte ödesbestämd att leda till ett samhälle som bygger på straff, övervakning och misstänksamhet. Trots det ser vi hur partierna som borde erbjuda något annat i stället anpassar sig efter motståndaren.
Om Sverigedemokraterna vill utöka massövervakningen, måste Socialdemokraterna också slänga in AI-ansiktsigenkänning. Om republikanerna vill kasta ut invandrare, måste demokraterna hinna före med att begränsa invandring. Och om Storbritanniens Tories säger att transpersoner egentligen inte finns, måste Labour möta dem halvvägs och säga att transkvinnor inte borde få gå på damernas.
Men det enda som dessa partier gör är att hjälpa fascister att förskjuta gränserna och öppna för ännu mer extrema förslag.
Nu är det lättare för SD att föreslå att dra in medborgarskap för obekväma demonstranter. Demokraterna kan inte protestera med någon trovärdighet när republikaner skickar flyktingar till interneringsläger. Och när Labour går landets transfober till mötes kan Tories höja insatsen genom att försöka lagstifta bort transpersoner.
Frågan är vilka grupper som är okej att kompromissa bort.
Det är politik baserat på kalkylerad riskminimering. Inte visioner, lösningar eller tro på den egna rörelsen.
Fascistiska rörelser har satt agendan i de frågorna och de motiverar väljare. Men i stället för att ta fajten och komma med egna idéer kastar många progressiva politiker in handduken. Det är politik baserad på kalkylerad riskminimering. Inte visioner, lösningar eller tro på den egna rörelsen. Det är feghet.
De räknar nog kallt med att progressiva röster inte kommer att överge dem för det sämre alternativet. Men då överger de all själ, energi och visioner som kan motivera människor att kämpa för något bättre.
Sex timmars arbetsdag, motstånd mot marknadsstyrningen och för höga matkostnader är allihopa saker som väcker ilska och engagemang. För progressiva krafter som vill drömma om ett bättre samhälle finns det ett smörgåsbord av reformer.
Men den fega riskminimeringspolitiken kan bara erbjuda en kudde att sitta på under resan till avgrunden.
