Vårt offentliga minne tycks vara kort och därför behandlas varje skandal som en enstaka händelse. Men som Expo skriver är SD:s historia ”kantad av skandaler och kontroverser som avlöst varandra närmast oavbrutet.”

SD må vara duktigt på att städa utåt, men detta är ett parti vars innersta väsen betraktar alla som står i dess väg för fiender. 

När Gudrun Schyman skulle tala på första maj i Kungsträdgården 1993 upptäcktes tre skinnskallar, två med kopplingar till SD, med en skarpladdad handgranat i publiken. 

Idag har det direkta våldet tonats ner i det offentliga, det finns andra i den miljön som tar hand om den biten, men synen på vem som är nationens ”fiende” finns kvar. Och avslöjanden har fortsatt avlösa varandra. 

Skillnaden nu är att partiet känner sig ohotat eftersom M, KD och L tillåter det hända. Därför försöker Jimmie Åkesson inte längre dölja vad partiet sysslar med. Han spelar oss ett spratt i intervjuer där han halvpudlar och går till attack om vartannat. 

Kalla Faktas reporter wallraffade ett år på SD:s kommunikationsavdelning och lyckades avslöja att partiet systematiskt manipulerar opinionen genom anonyma konton på nätet, det vi kallar för trollkonton. 

I P1:s Studio ett spelar Åkesson ner det hela och säger att det bara rör sig om några ”datakillar” som delar olika memes på Tiktok. Sen säger han att han inget vet, att han inte ”begriper sig på tiktok”. 

Alla vet att Åkesson ljuger om trollfabriken.  

Att SD har en kommunikationsavdelning som manipulerar och skapar hatisk stämning är inte ett misstag, eller brist på ”moral och etik” som Ebba Bush säger: det är partiets DNA. 

Vi kan prata hur mycket som helst om debattens regler, om det offentliga samtalet. Men SD:s mål handlar om något annat än att ställa olika politiska idéer mot varandra. SD:s mål är att stöpa om samhället.

För att nå dit måste man ändra människan och hennes kultur. 

Sverigedemokraterna har begripit att det inte går att heila öppet på gatan och använda våld, för det skrämmer i väg människor. Istället ska det göras med en förljugen yta, putsade finskor istället för kängor. 

Och det har fungerat. SD har tagit makten över Sverige bit för bit. De har påverkat det politiska samtalet till den grad att andra partier inte vågar presentera svar på samhällsutmaningar utan att låna lite av SD:s förklaringsmodeller. 

Politiker som Annie Lööf (C) som utmålats som folkets fiende av SD har tvingats kasta in handduken. Många journalister lever med skyddad identitet eftersom media också utmålats som motståndare. Minoriteter på vänsterkanten har i princip tystnat. 

Vi måste prata om Sverigedemokraternas projekt. 

I deras idévärld finns en mytisk idé om folket och nationen, de är sammanflätade i en slags ödesbestämdhet. Den här idéen är större än allt annat och i den betraktas folket som bärare av en sann vilja. 

Men i SD:s värld är folk inte i kontakt med den viljan eftersom Socialdemokraterna och den liberala ”makteliten” manipulerat folk bort från den. Svenska folket har blivit hjärntvättade och är därmed sovandes.

Därför tvingas SD, enligt den logiken, väcka den sanna folkviljan – och de gör det genom trollarméer på nätet och falska Facebook-grupper som ska ”hjälpa” utvecklingen med folkviljan på traven. 

Om man tror att den här frågan bara handlar om ”tonläge” eller ”hur man beter sig mot varandra” som ledarskribenter till höger säger, har de antingen missat vad SD är för parti eller så vet de men har inga problem med det längre. 

Det är svårt att säga vad som är värst.