Historiskt har det låtit befängt, och i mångas öron rentav antisemitiskt, att associera Israel med antisemitism. Men den israeliska staten samarbetar nu öppet med ett parti som för bara för en vecka sedan hade fullt förtroende för Daniel Lönn (SD) som gillar judehat på sociala medier. Staten Israels koppling till antisemitism finns redan i de grumliga vatten som den mest hårdföra sionistiska ideologerna vadade i redan för hundra år sedan – nu verkar det vara staten Israels politik.
I Göran Rosenbergs Det förlorade landet går det att läsa om Betar, en fascistisk judisk organisation som på 1920- och 30-talen förespråkade en våldsammare och mer hänsynslös kolonisering av Palestina. Rosenberg skriver att valet av Menachem Begin till ledare gjorde Betar till en rörelse som:
”Så sent som i april och maj 1939, lät publicera artiklar i jiddischorganet Die Tat, i vilka de västliga demokratierna jämställdes med Hitler och nazismen, där Hitlers åsikter i rasfrågan kommenterades med förståelse (bortsett från invändningen att den antijudiska politiken »i praktiken« hindrade judarna från att upprätta en egen stat) och där antisemitismen inte nödvändigtvis behövde höra samman med nazismen (som ju var en form av fascism och därmed något gott).”
Jag önskar att jag kunde skriva att organisationen Betar var en avvikare, en knäpp organisation som dog ut med Israels skapande. Tyvärr inte. Betars hårdföra ledare på 1930-talet, Menachem Begin, var med och utförde massakern mot palestinier i Deir Yassin 1948 och valdes 1977 till Israels premiärminister. Det parti han grundade och gick till val för är samma parti som Israels nuvarande premiärminister Benjamin Netanyahu företräder: Likud.
Det är den Likudledda koalitionen av högerextremister och fascister som idag brutit mot det tabu, som tidningen Haaretz beskriver det, som i flera decennier rått mot europeiska partier med nazistiska rötter. Israel har nu officiellt öppnat diplomatiska kanaler med Sverigedemokraterna, Nationell samling i Frankrike och spanska Vox. Tidigare har Israel samarbetat med Orbáns Ungern, som flirtat med antisemitismen i nationalistiskt syfte, men aldrig har man samarbetat med ett parti som grundades av en SS-veteran.
Nyligen skrev Andreas Gustavsson i den här tidningen en lista på några av SD:s antisemitiska ”greatest hits”. Det dröjde inte ens en vecka förrän Expo avslöjade ännu en antisemitisk skandal inom det högerextrema partiet. Riksdagsledamoten Daniel Lönn gillar antisemitiska inlägg och följer flera kända nazister på sociala medier. Sedan det avslöjades att Lönn även omhändertagits av ordningsvakter vid en julfest har han avgått från alla politiska uppdrag.
Vad ska man säga om detta?
Sverigedemokraterna är det parti som visat starkast stöd för Israels krig mot Gaza de senaste 17 månaderna. Den här utvecklingen är någonting SD sedan länge arbetat för. Som SD-toppen Charlie Weimers uttrycker det i SvD: ”Den [antisemitiska] attackpunkten kommer inte längre finnas kvar i vänsterns arsenal”.
Det är så otroligt tragiskt. Den självutnämnda judiska staten prioriterar att söka stöd för det krig mot palestinierna – som allt fler israeler kallar folkmord – över att ta avstånd från politiska partier med nazistiska rötter.
Men attackpunkten finns definitivt kvar: SD är ett parti grundat av en SS-veteran vars högsta företrädare gång på gång uttrycker sig antisemitiskt. Att Israel nu vill bli deras kompis har ingenting med saken att göra. För Israel bestämmer faktiskt inte vad som är och inte är antisemitism. Jag tror inte på tolkningsföreträde överhuvudtaget. Att tycka det, och därmed osynliggöra de tiotals miljoner judar som bor utanför Israels gränser, är väl, om något, antisemitism.
