Här hemma har Sverigedemokraterna sått split och skapat ett ”vi mot dem”-klimat, med en tydlig fiende, och dragit resten av klägget med sig i fallet.
Det är inte helt lätt att erinra sig en tid när politiken kändes någorlunda rimlig.
Som barn av sent 1980-tal fick jag mitt politiska uppvaknande under Göran Perssons tid. Mina bestående minnen från den tiden var hur ickesossar i uppväxtens Spånga-Tensta mest pratade om hur tjock Göran Persson var. Men så var jag å andra sidan bara barnet och ännu oförmögen att förstå betydelsen av budgetsanering, euro eller Kyotoprotokollet.
Emellertid verkar det finnas något slags idé bland många i min egen ålder, även på vänsterkanten, om att nostalgiskt lyfta fram Fredrik Reinfeldt som ”helt okej ändå”. Hans tydliga avståndstagande från rasism och tal om att öppna hjärtan för människor i nöd framstår, med dagens mått mätt, som en moralisk bedrift.
Men det vittnar kanske främst om hur snabbt saker och ting förändrats. På Reinfeldts tid hade man omyndigförklarats om man jämfört nazism med islam – idag utses man till ordförande i justitieutskottet. ”Rasse-Oscar”, alltså SD:s Oscar Sjöstedt, hade suttit ensam i matsalen – idag sitter han och förhandlar fram statens budget.
Parallellt med detta har det svenska folket återigen fått stifta bekantskap med Fredrik Reinfeldt, denna gång som ordförande för Svenska Fotbollförbundet. Trots den nya kostymen är strategin densamma: att undvika tuffa frågor till varje pris (något hans skyddsling Ulf Kristersson för övrigt tagit efter med den äran).
Under sina dryga ett och ett halvt år som ordförande har han – likt en fridlyst ål – elegant slingrat sig undan debatter om föreningsdemokrati och VAR, frågor som han vet riskerar att hota hans planer på såväl kort som lång sikt.
I dessa maktfullkomliga pampars ögon är både demokrati och VAR-motstånd såklart stora misslyckanden.
Precis som inom andra korrumperade verksamhetsområden väntar nämligen större uppdrag inom det internationella fotbollsförbundet Fifa för den som är lydig och spelar sina kort rätt. I dessa maktfullkomliga pampars ögon är både demokrati och VAR-motstånd såklart stora misslyckanden, varför Reinfeldts senaste agerande som ordförande är mycket logiskt.
I veckan blev det klart att Fifa utser Saudiarabien som värdland för herrarnas världsmästerskap i fotboll 2034. Samma Saudiarabien som Fredrik Reinfeldt en gång i tiden glatt sålde vapen till, och hade långt gångna planer på att etablera vapenfabriker i.
Samma Saudiarabien som länge kritiserats för allvarliga brott mot mänskliga rättigheter, däribland bristande yttrandefrihet och systematiskt förtryck av kvinnor och minoriteter. Samma Saudiarabien som alldeles nyligen slog rekord i antalet avrättningar på ett år (närmare bestämt 303 stycken, enligt AFP).
Och bland de länder som röstade för ett saudiskt mästerskap återfanns Sverige. Detta medan våra norska grannar återigen förde det nordiska förnuftets talan, och la ner sin röst.
Att man la ner sin röst berodde för övrigt inte på passivitet, utan på att det helt enkelt inte fanns några andra länder att välja bland. Det hade Fifa själva sett till genom att först kuppa bort tre kontinenter (Europa, Sydamerika, Afrika), och därefter ge eventuella (asiatiska) utmanare till Saudiarabien en knapp månad på sig att mobilisera mot det snuskigt förmögna – och väl förberedda – kungariket.
Hade Reinfeldt misslyckats även här, och låtit sig tystas av några svenska wokeaktivister som larmat och gjort sig till om mänskliga rättigheter, hade vägen till Fifas finrum så klart varit ännu snårigare, kanske rent av blockerad.
Och då är det som att man plötsligt vaknar upp ur feberdrömmen, och minns den gamle Fredrik Reinfeldt utan försköning. Den Fredrik Reinfeldt som glupskt sålde ut den svenska välfärden, som försämrade vår a-kassa, utförsäkrade våra långtidssjuka och lät klyftorna mellan våra fattiga och rika växa in absurdum.
Inför mästerskapet i det snarlika Qatar 2022 – dit Sverige till sist misslyckades med att kvalificera sig – löd sloganen ”hjälpa till på plats”. Vad Sveriges bidrag till mästerskapet 2034 kommer att vara återstår att se.
