För att förstå vidden av problematiken med detta måste vi dock lyfta blicken från de enskilda åtgärderna och se på de samlade effekterna. Regeringen är på god väg att förvandla Sverige till ett övervakningssamhälle där varje steg vi tar och varje ord vi skriver på nätet snart kan spåras och registreras. Svaret på de utmaningar vi står inför har blivit så gott som helt enögt; straff, övervakning och kontroll.

Den förda politiken kommer att skapa ett samhälle där rättssäkerheten inte längre kan tas för given och där medborgarna riskerar att utsättas för maktmissbruk. Det hela riskerar att skapa en ny sorts otrygghet genom att själva grunden för vår demokrati och vårt öppna samhälle urholkas.

Tidöpolitiken bygger därmed också på en farlig premiss: att trygghet kan köpas till priset av frihet. Genom att driva ett narrativ av otrygghet förskjuts snabbt balansen mellan statens makt och medborgarnas frihet. Perspektivet att mänskliga rättigheter är resultatet av århundraden av kamp saknas helt. 

Forskningen visar att repressiva åtgärder sällan löser de egentliga problemen som driver människor in i kriminalitet. Istället riskerar ”hårdare tag” att alienera redan utsatta grupper och förstärka de sociala klyftor som ligger till grund för mycket av dagens brottslighet. 

Det är inte svårt att förstå att justitieminister Gunnar Strömmer (M) gärna vill framstå som handlingskraftig i att ta itu med kriminaliteten. Det som är desto svårare att förstå är att han tidigare var en ihärdig advokat för just de rättigheter han nu nedmonterar. 

Strömmers politik handlar inte egentligen om reell trygghet, utan är ett skamlöst utnyttjande av människors rädsla. Det är dags att någon nu, i Strömmers ställe, står upp för rättigheterna och visar att de inte är till salu. 

Den politik som drivs igenom kommer att ytterligare marginalisera de svagaste och mest utsatta i samhället, för det är knappast de rika och mäktiga som kommer att känna av den ökade repressionen mest. Dessutom har den stora majoriteten av de som rör sig på gator och torg inte överhuvudtaget något med brottslig verksamhet att göra. Ändå blir alla övervakade. 

Sverige behöver lösningar som bygger på rättvisa, jämlikhet och solidaritet.

Kriminalitet frodas i samhällen där folk känner sig övergivna och saknar framtidstro. Istället för repression behövs därför ett samhälle där varje individ ges en rättvis chans att lyckas, inte ett samhälle som skapar fler intagna inom kriminalvården.

Istället för att ge polisen fler befogenheter att godtyckligt visitera ungdomar i förorten eller att ständigt höja fängelsestraffen borde samhället fokusera på att skapa jobb, förbättra bostadsförhållanden och investera i utbildning och ett starkt civilsamhälle. 

Sverige behöver lösningar som bygger på rättvisa, jämlikhet och solidaritet och inte den straffpopulism som nu genomsyrar lagstiftningen. De ”hårdare tagen” är bara en kortsiktig lösning som både är ineffektiv och som kommer skapa långsiktiga problem.

Det är, slutligen, inte i tider av stabilitet som våra rättigheter prövas, utan i tider av kris. Och det är just nu vi måste vara som mest vaksamma mot försök att inskränka dem. Det är inte en slump att fru Justitia avbildas hållandes både en våg och ett svärd – balansen måste finnas. 

Att repressionens vågskål tippar över är inte en kamp vi har råd att förlora om vi på riktigt vill bygga ett starkt samhälle. Frågan är varför oppositionen inte gör mer för att värna sin tidigare mångåriga kamp för de principer Strömmer nu verkar överge.