En flytt innebär nästan alltid en renovering. Ibland är det nödvändigt, som att åtgärda en fuktskada, men ofta sker det av rent estetiska skäl. Vi river kök som bara har några år på nacken, för att vi vill ha en trendigare färg, en köksö eller en bänkskiva i sten i stället för trä.

Att renovera är norm. Det vet jag som valt att låta 60-talsköket i mitt hem vara. Att inte ha för avsikt att renovera eller ens längta efter köksö, induktionshäll och spis i midjehöjd verkar obegripligt för de flesta.

Men det kanske inte är så lätt att vara nöjd? Med tanke på sociala medier som fungerar som ett aldrig sinande inredningsmagasin och köksreklamens eviga budskap: “Inred med ett praktiskt kök!”. Det gör mig alltid full av skratt, för när har någon någonsin velat ha ett “opraktiskt” kök? 

Vad som är ett praktiskt kök har sannerligen varierat när trendvinden blåst. Från små avskilda arbetskök med stor rostfri diskbänk till den öppna planlösningen för det stora sällskapet vid köksön. Att vi lagar mindre mat än någonsin i våra kök tycks inte spela någon roll – vi byter kök som aldrig förr.

Vad blir egentligen priset som vi betalar för att upprätthålla renoveringsnormen? 

En nationell undersökning från 2022 om svenskarnas renoveringsvanor visade att svenskarna lägger 94 miljarder kronor (!) per år på renoveringar. För att säkerställa att vi fortsätter att renovera trots stigande räntor och kostnader, höjer regeringen taket för rotavdraget från 50 000 kr till 75 000 kronor, från 1 juli i år. 

Mitt i en klimatkris ska vi alltså renovera oss ur den ekonomiska svackan, i alla fall vi som har råd att äga vår egen bostad. Och bidraget vi får för att göra det kostar staten 8,4 miljarder kronor netto per år.

Och vad blir alternativkostnaden för denna renoveringsnorm? Samma undersökning om våra renoveringsvanor visar att 75 procent av alla som renoverar överskrider sin budget och tidsplan. Vi betalar i tid och energi, kanske ökad skuldsättning – samtidigt som vi skadar klimatet, miljön och den biologiska mångfalden.

Priset för det nya köket motsvarar ofta kostnaden för att gå ner i arbetstid under en hektisk småbarnstid. En tid då man för övrigt sällan orkar med stora bjudningar runt den där nya köksön.

Naturskyddsföreningens rapport “Andra hand i första hand” visar att du kan köpa 13 begagnade köksuppsättningar för samma klimat- och miljöpåverkan som bara en ny. Att måla om sitt kök ger en minimal miljöpåverkan. 

För vem har förresten sagt att renovering är att gå in med kofoten, riva och sätta in nytt? Renovering borde väl snarare vara synonymt med att underhålla och bevara?

Vi kan inte renovera oss ur lågkonjunkturen mitt i en klimatkris. Rotavdraget hör hemma i ett föråldrat slit-och-släng samhälle och behöver anpassas till en cirkulär ekonomi; prioritera återbruk, material som kan underhållas eller är klassificerat i ett miljöbedömningssystem med låg klimatpåverkan. 

Så som rot-avdraget är utformat idag är det ett bidrag till de som har råd att äga sin bostad och det upprätthåller en resurskrävande, ohållbar renoveringsnorm. 

Riksrevisionen har svart på vitt konstaterat att statens kostnader för rotavdraget inte är motiverade och rekommenderar därför att avdraget minskas. Men regeringen väljer alltså att trotsa rekommendationen och inte bara bevara avdraget, utan att till och med höja det.

Vi måste börja normalisera att vara nöjda med det vi har. Man behöver inte sätta sin prägel eller ha samma praktiska behov som andra. 

Ett hem kan faktiskt bara få duga. Under tiden kan du fokusera på vad som är viktigt i livet.