I veckan kunde vi läsa att Vladimir Putin beordrat det ryska utrikesdepartementet att bevilja visum åt utländska konservativa som delar ”traditionella ryska andliga och moraliska värderingar”. Ett slags kontaktannons för att locka människor, som motsätter sig ”den destruktiva neoliberala agendan” i sina respektive hemländer, till Putins Ryssland.

Att försöka påverka medborgare i väst med kampanjer är lite av en rysk nationalsport. Ett av de mer framträdande exemplen är det amerikanska presidentvalet 2016, när ryska trollfabriker spred falska nyheter och desinformation, som syftade till att så tvivel om den demokratiska valprocessen, och underblåsa extremism åt både höger och vänster.

Samma taktik praktiserades i Storbritannien under sommarens ”invandringskritiska” upplopp, där grundlösa uppgifter om gärningsmannens identitet som papperslös muslimsk flykting spelade en direkt avgörande roll i det kaos som sedan följde. Uppgifter som skulle visa sig komma från en påhittad pakistansk nyhetskanal med kopplingar till Ryssland.

Det hindrade alltjämt inte den inofficiella propagandaministern Elon Musk från att plikttroget sprida lögnerna vidare, och hävda att ”inbördeskrig är oundvikligt”, inför sina 193 miljoner följare på X. Det är för övrigt sjunde gången sedan 2023 som Musk har varslat om att inbördeskrig är nära förestående.

Musk var heller inte sen med att spela med i den ryska desinformationkampanjen mot sommarens olympiska spel i Paris, och angreppen mot algeriska Imane Khelif. Ni vet, den kvinnliga boxaren som pekades ut som man, av en rysk ordförande för en bannlyst organisation, med nära band till Putin, sponsrad av den ryska statens energibolag Gazprom.

Tidigare i år avslöjades också ett ryskt nätverk, Portal Kombat, med att ha spridit pro-rysk propaganda från Kreml via minst 193 hemsidor, över hela Europa. Nätverkets syfte var att påverka den västerländska opinionen med lögner och konspirationsteorier om kontroversiella ämnen. Inte helt olikt Sverigedemokraterna och deras trollfabriker, med andra ord.

I Sverige finns det än så länge inga tecken på någon storskalig, internationell desinformation. Men när det kommer till att sprida ryska budskap på nationell nivå däremot, då är vi med i matchen. Och där är SD – föga förvånande – bäst i klassen. 

Exemplen är många. Alltifrån hur SD-tjänstemän haft direkta kontakter med rysk underrättelsetjänst till hur man delat videor som tackar Ryssland för invasionen av Ukraina, eller inlägg som hävdar att Ryssland bara ”försvarar sina gamla relationer”.

Bland dessa demagoger återfinns Chang Frick, tidigare politiskt aktiv i SD och programledare på propagandakanalen Riks, som länge varit en nyttig idiot åt Putins regim. 

2017 satt han till exempel i rysk stats-tv, i egenskap av valobservatör, och hyllade regionvalet i Moskva som ”väldigt professionellt” och ”transparent”, trots otaliga rapporter om allvarliga oegentligheter och valfusk. Ja, och så har han ju jobbat för den statliga nyhetskanalen Russia Today också.

EU har identifierat desinformation som ett av de största hoten mot demokratin 2024. Nordatlantiska rådet, Natos högsta beslutande organ, beskrev nyligen desinformation som en nationell säkerhetsfråga som ”kan nå nivån av en väpnad attack”.

Det skulle i så fall kunna innebära ett åberopande av artikel fem, som förpliktar alla medlemsländer att gemensamt försvara den attackerade nationen.

Den ryska strategin är att så split och elda på motsättningar och konflikter i väst – mellan länder och politiska grupper – med det långsiktiga målet att destabilisera demokratier i Europa.

Mot bakgrund av detta blir det tydligt att det bästa motståndet mot den ryska manipulationen är nyanserade och informerade debatter. Att vi som samhälle står enade i vår strävan efter sanning och transparens, och inte låter oss splittras, och dras med i varje kulturkrig av minsta vinstpust. 

Låt oss istället engagera oss i konstruktiva samtal och slå vakt om vår frihet, vår demokrati och ”den destruktiva neoliberala agendan” som håller den lilla diktatorn vaken om nätterna.