Gillar du inte kultur? Bli kulturminister. Gillar du inte invandrare? Bli migrationsminister. Avskyr du att Sverige hjälper fattiga i andra länder? Bra, då kan du bli biståndsminister och slakta hela biståndet.  

I fredags invigdes Göteborgs filmfestival och kulturminister Parisa Liljestrand (M) var inbjuden för att invigningstala. Till allas förvåning höll Liljestrand ett förödmjukande tal med udden riktad mot film- och kulturarbetare. I stället för att säga några upplyftande ord som man bör på en invigning valde hon att skälla ut och prata till publiken som om de vore ett gäng barn.  

Inte för att Liljestrand tidigare gjort sig känd som en vän av kulturen men nivån på talet och innehållet var ändå en klass för sig.  

Talet gick ut på att det är nya tider nu, att hon till skillnad från tidigare kulturministrar inte är ute efter att fjäska för kulturvärlden. Att kulturarbetare är bortskämda som bara förväntar sig att bli servade av staten. ”Det är heller inte politikens uppgift att kräva medborgarna på mer och mer skattepengar för att man inte orkar stå upp för sina prioriteringar” sa kulturministern. 

Som Hynek Pallas skrev i GP kultur sammanfattar det här talet Tidöregeringens kulturpolitik. ”En uppvisning i konsten av total ignorans för den rådande situationen i Filmsverige – som blöder ur alla hål – där den enda åtgärd Liljestrand alls kommer dragandes med kunde ha kopierats från justitieministerkollegan Gunnar Strömmers anteckningar. Pengar ska inte gå till kriminella.” 

Att det kokade i salongen handlar också om kulturministerns prioritering tidigare under dagen. Då höll nordiska filmbranschen ett filmpolitiskt möte kopplad till filmfestivalen i Göteborg. Ett utmärkt tillfälle att lyssna på branschen i bredare bemärkelse.  

I stället för att närvara på mötet ordnade kulturministern en egen presskonferens i Stockholm för att prata om den pågående filmutredningen. För ett år sedan tillsattes den för att se över det nationella stödet till filmproduktion. Utredningen skulle ha presenterats den 28 februari men har nu förlängts med det utökade uppdraget att se över hur illegal ip-tv ska kunna stoppas eller förbjudas. 

Liljestrand valde sedan att besöka streamingsajten Netflix i stället för att prioritera Göteborg. Det skickade en tydlig signal om Tidöregeringens syn på film.  

Men frågan är om någon är förvånad?  

När Ulf Kristersson (M) utsåg Liljestrand till kulturminister blev alla i kulturvärlden överraskade eftersom ingen kände till henne och där hennes meriter bestod i att hon som lokalpolitiker i Vallentuna aldrig visat intresse för kulturfrågorna.  

Lokalt beskrevs hon som driven men med fokus på ”effektiviseringar” och att banta ner utgiftsposter. Oppositionen i kommunen sade redan då att om samma politik skulle exporteras nationellt så skulle det innebära en hel del besparingar. 

Kultur- och filmpolitiken följer samma mönster som resten av regeringen.  

Ministrarna är inte utsedda för att de älskar sina områden eller är bäst lämpade. De är handplockade för att banta allt som inte genererar pengar. Utifrån det uppdraget är det ingen nackdel att man är totalt ointresserad av sitt område.