Under pandemiåren intogs hummern mer diskret hemmavid. Dock har smaken för det mer diskreta stannat kvar. Allt fler av Connoisseurs läsare väljer att tillbringa semestrar på diskreta hotell med färre och större rum, snarare än i de stora lyxhotellen. 

Detta kan eventuellt – nu tar jag till en sofistikerad killgissning – bero på att de större lyxhotellen numera intagits av öppet kriminella, med vulgärt feta guldkedjor och stora klockor, som visserligen är framgångsrika, men ändå sprider en odör av olust omkring sig. 

I Connoisseur meddelas att små, mer diskreta klockor, nu är populära bland magasinets läsare. Läsarna av Connoisseur vill vara i fred, meddelas i magasinet. 

Möjligen kan det bero på skamkänslor över insikten att ju rikare du är desto större klimatsvin är du förmodligen. Eller kanske mer troligt på obehaget av att bli avslöjad som miljösbov av illasinnade klimataktivister som tar världens framtid på allvar. Vilket några av magasinets läsare nog känner är orättvist eftersom de påtalar vikten av att gröna bubbelflaskor inte skall läggas bland de ofärgade.

Att leva mer diskret kan ju också innebära att skapa boenden av mer privat karaktär, gärna bakom en mur men med hygglig havs- eller fjällutsikt. 

I Connoisseurs undersökning framkommer att 35 procent av läsarna redan äger tre eller fler boenden utomlands, och många planerar att köpa ännu ett. Genom detta skapar man såväl egen livskvalitet som berättigad bostadsbrist för andra som inte haft vett att arbeta hårt eller gjort sig förtjänta av ett fett arv genom val av föräldrar. 

Så länge boendet befinner sig inom EU kan dessutom rotavdrag göras för att hålla nere skatten. Städhjälp ger rätt till rutavdrag. Det är liksom del av den diskreta charmen.

Medan låginkomsttagarna bidrar till rot- och rotavdragen (de borde kanske kallas för “bidrag” ändå) riktar allt fler läsare av magasinet in sig på sin egen hälsa. Det meddelas att kryoterapi eller ”köldterapi” blivit en trend bland de rikaste. Oftast sker detta i mer exklusiva klubbar där kreti och pleti inte har någon plats. 

Den rike – rikedom har mycket lite med intellektuell kapacitet att göra – ställer sig i ett frysrum några minuter i hopp om att livet därmed ska bli längre och ytterligare rut- och rotavdrag ska kunna avnjutas för insatser i något av de boenden som låga kapitalskatter och avsaknaden av arvsskatter och förmögenhetsskatter lagt grunden för.

Genom att låginkomsttagare bidrar till detta system lär de sig att arbeta och göra rätt för sig. Dessa disciplinerande grunder förstärks genom att Tidöpartierna, med en blinkning till flerbostadsinnehavarna med små diskreta klockor, nu ska sänka a-kassan så att arbets- och kapitallösa skärper sig när de söker jobb som inte finns.

Arbetslinjen gäller. För en del.