Inget barn får gå vilse, glömmas bort, halka efter klungan eller utsättas för fara. 

Politiken verkar i diametralt motsatt riktning. Regeringens budget talar världens tydligaste språk: nämligen otillräckligt stöd till krisande kommuner. Bara i Göteborg är nedskärningarna brutala när framförallt elevassistenter och fritidspedagoger fått gå. Under långa perioder råder även vikariestopp och elever skickas hem på grund av inställda lektioner. 

Allra svårast är situationen för sårbara elevgrupper. En mamma med barn i en skola i Majorna berättar om hur hennes två söner, vi kan kalla dem Adam och Viktor, brutits ner helt. Det har gått mycket fort. 

– Adam har alltid varit en glad prick som gillar att skoja. Han har mått bra i sin autism och har inte haft några inlärningssvårigheter, säger mamman.

I höstas drogs hans resurs in trots tidigare försäkringar om fortsatt stöd, och trots att tidigare försök med indragen resurs resulterat i att Kalle snabbt blev sämre, utsattes för mobbning och började slåss. Den här gången har det blivit ännu värre. 

– Nu är han knäckt. Han gråter innan han går till skolan, och när han kommer hem. Han säger att han inte förstår och självförtroendet är i botten.

Utan elevassistent har 12-åringen halkat efter i skolarbetet. Han utsätts, återigen, för mobbning. 

– Han går hem flera dagar i veckan med magont och huvudvärk, får oftare migränanfall med kräkningar, säger mamman, som även oroar sig över att Adam börjat avvika från skolan efter att ha blivit slagen av andra elever. Liksom hos många andra barn med autism leder svårigheterna att hantera samspel och konflikter till trötthet och jobbiga situationer.  

Under våren har Adam återigen fått en resurs, fast bara på halvtid. Men utvecklingen är nu svår att vända och mamman berättar att Adam fortfarande går hem i förtid, flera dagar i veckan. 

– Jag förstår ju att det beror på resursbrist, men det känns som om skolan bara stått och tittat på medan Adam mått allt sämre.

Lillebror Viktor börjar mellanstadiet till hösten. Viktor har autism, adhd, generell språkstörning och grav dyslexi. 

– Skolan flaggar för att han inte får någon extra resurs om han går kvar. Men det är mycket svårt att få plats på en anpassad skola.

Mamman vet inte hur Viktor ska klara mellanstadiet om han inte kan läsa och berättar att sonen redan mår dåligt av att inte klara av samma saker som sina klasskompisar.  

De två barnen är inte ensamma om sin situation. Personal inifrån stadens skolor vittnar om att sårbara elever drabbas hårdast av nedskärningarna. Två lärare och en skolpsykolog berättar att bristen på resurspersonal gett en mycket slitsam arbetsmiljö, där anställda blir sjuka och säger upp sig.

Situationen går ut över barnen – elever mår dåligt, blir oroliga, misslyckas och blir kvar i korridorerna utan att någon tar riktigt ansvar för dem. Vid en skola i ett utsatt område ledde nedskärningarna omedelbart till flera fall av misshandel.  

Utan tillräckligt många vuxna på plats uppstår fler konflikter. Personalen hinner inte uppfatta eller lösa allt som sker utanför klassrummen och otryggheten ökar i korridorerna – konfliktfyllda ytor med hög ljudvolym och stök som stressar och triggar barnen, i synnerhet dem med olika svårigheter.  

Miljön försämras märkbart även i klassrummen. Fler jobbiga situationer uppstår och pedagogerna har svårt att anpassa undervisningen för barn med särskilda behov. Sårbara elever kan därför uppleva skolan som ett dagligt misslyckande. I värsta fall slutar de komma till lektionerna och missar sin skolgång. 

För elever med studiepotential leder nedskärningarna till att pedagogerna inte riktigt hinner med dem när mer akuta bränder behöver släckas. Utvecklingsarbete och större, roliga projekt läggs på is. 

Nedskärningarna drabbar alla barn.

Skolans kompensatoriska uppdrag försvåras ytterligare av resursbrist och hårt tryck hos barn- och ungdomspsykiatrin (Bup) och socialtjänsten. Det innebär att barn bollas mellan olika parter snarare än att få det stöd som de behöver och har rätt till. Under tiden mår alla dåligt. 

Eleverna får det svårt i skolan, personalen slits av att inte kunna hjälpa och rädda alla, särskilt när ingen kan ta vid utanför skolan. Därtill är tillgången till anpassade skolplatser kraftigt underdimensionerad. 

Förra vintern förlorade Adam, Viktor och deras äldsta bror sin pappa till cancer, under uppslitande former. Mamman kontaktade Bup när Adam började bli utåtagerande igen. 

Hennes intryck är att Bup menade att Adam mådde dåligt på grund av mobbningen i skolan och att skolan därför hade ansvaret för att ge stöd, medan skolan menade att Adam mådde dåligt på grund av pappans död och sin diagnos – och att stöd därför skulle ges av Bup. 

Mamman är i dagsläget sjukskriven. 

– Jag måste orka, för det är bara jag kvar nu. Jag har varit svårt deprimerad tidigare och kan inte gå in i en depression igen. Men jag får aldrig någon paus och då är det väldigt svårt att hålla sig frisk.

Skolan ger stor samhällelig vinst, den är central för framtida utveckling, för barns lärande och framtida förmåga. Men allt är inte bara nytta. Ett bra skolsystem skyddar barndomens sköra magi. En rimlig skolbudget är den mest grundläggande förutsättningen för oss som samhälle att ge trygghet. 

Inget barn får gå vilse, glömmas bort, halka efter klungan eller utsättas för fara.