Många tyskar fruktade detta val. De tänkte att det skulle vara omöjligt att bilda en stabil regering efteråt om populisterna skulle bli för starka. Lyckligtvis slutade det annorlunda. Konservativa och socialdemokrater har riksdagsmajoritet och kan bilda en ”große Koalition”, en stor koalition.
Ändå är resultatet hotfullt. Den stora koalitionen är bara möjlig för att två partier kastades ut ur parlamentet. Det liberala FDP och det populistiska BSW, Bündnis Sahra Wagenknecht, fick vardera mindre än de fem procent av rösterna som behövs i Tyskland för att komma in i parlamentet.
Särskilt vad gäller BSW var det extremt tight: endast 0,03 procent saknades för att komma in i förbundsdagen. Om BSW hade kunnat mobilisera dessa få röster skulle Tyskland se helt annorlunda ut idag.
BSW-grundaren Sahra Wagenknecht var strängt emot att stödja Ukraina med vapen. Hon trodde inte att Putin var angriparen, utan snarare Nato – och var därför helt i linje med det högerextrema AfD.
Vid första anblicken kan det verka förvånande att ett litet parti som BSW skulle ha haft makten att torpedera tyskt bistånd till Ukraina. Denna absurditet har att göra med en tysk funktion, ”Schuldenbremse”, den så kallade skuldbromsen. Det förbjuder den federala regeringen att ta ut mer än 0,35 procent av BNP i lån. Inte ens kriget i Ukraina anses vara ett undantag, så det råder nu en kronisk brist på pengar i det rika Tyskland.
Skuldbromsen behöver därför snarast reformeras, men detta kräver två tredjedels majoritet eftersom denna kreditregel är förankrad i grundlagen. Utan BSW är det nu lättare att reformera skuldbromsen – men inte lätt.
Än så länge har konservativa, socialdemokrater och de gröna inget recept på hur de ska återintegrera dessa väljare.
Valets överraskningsvinnare är Vänsterpartiet som faktiskt redan hade dödförklarats men nu fick 8,8 procent av rösterna. Vänsterpartiet för egentligen en klassisk socialdemokratisk politik, men avvisar också vapen till Ukraina och förlitar sig på en ”förhandlingslösning” med Putin. Vänstern har tillsammans med AfD en blockerande minoritet. Och det tar upp huvudproblemet: AfD, med partiledaren Alice Weidel, som kunde fördubbla sin andel av rösterna till 20,8 procent – vilket för övrigt inte berodde på gratisannonseringen från miljardären Elon Musk och USA:s vicepresident JD Vance, som massivt har blandat sig i den tyska valkampanjen de senaste veckorna.
För tyskarna var invandringen av underordnad betydelse.
Redan dessförinnan låg AfD på knappt 21 procent i mätningarna. AfD vinner främst i Östtyskland, där man fick 32 procent av rösterna. Generellt sett skiljer sig resultaten i det forna DDR mycket markant från resten av Förbundsrepubliken, eftersom BSW också är starkt i öst. Än så länge har konservativa, socialdemokrater och de gröna inget recept på hur de ska återintegrera dessa väljare.
Det som är tydligt är att kopiering av högerns positioner inte fungerar. Strax före valet överraskade den konservativa kanslerkandidaten Friedrich Merz alla med en fempunktsplan om migration som mycket väl lika gärna kunde ha kommit från AfD – varför högerradikalerna i parlamentet entusiastiskt höll med. Därmed bröt Merz sitt löfte att aldrig samarbeta med AfD. Det var inte värt det för Merz att offra sin egen trovärdighet. De konservativa fick bara 28,5 procent av rösterna, det sämsta resultatet i partiets historia.
Generellt sett är det häpnadsväckande att frågan om migration dominerade valrörelsen – för tyskarna var invandringen av underordnad betydelse. De ansåg att fred och säkerhet, ekonomi och social rättvisa var mycket viktigare. Men dessa ämnen förekom knappt alls i de många tv-debatterna.
Tyskland har flyttat till höger. Det faktum att en stor koalition nu är möjlig igen kan vara sista chansen att rädda demokratin. Nästa kansler måste därför fokusera på de frågor som verkligen berör väljarna: fred, inflation och rättvisa.
Översättning: Andreas Gustavsson
