I veckan landar kris-broschyren hem i brevlådan. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, står bakom pamfletten som ska guida oss ifall kriget eller krisen kommer.

I våras gav regeringen myndigheten i uppdrag att omarbeta versionen från 2018 eftersom mycket har hunnit hända på sex år som försämrat säkerheten. Inte minst Rysslands anfall mot Ukraina men också klimatförändringarna som gör oss extremt sårbara och utsatta för kriser.

I september genomfördes också Beredskapsveckan, en kommunikationssatsning från MSB i syfte att öka kunskapen om hur man kan klara sig utan el, vatten och livsmedelsförsörjning under en kortare tid.

Men både broschyren och beredskapsveckan har blivit kritiserade för att den i stora delar fokuserar på individualistiska handlingar (bunkra konserver och ficklampor) och inte kollektiva (samhällsgemenskap). I tidningen Forskning och Framsteg skriver David Bergman, överstelöjtnant och doktor i psykologi att flera insatser är välmenande men att många i värsta fall är rent kontraproduktiva. Och att de delvis bygger på en felaktig bild av hur vi människor beter oss i krissituationer.

Han hänvisar till katastrofforskare som studerat mänskligt beteende och det skiljer radikalt från det vi ser i film och i populärkulturen där allt omvandlas till anarki och laglöshet. Verkligheten är inte en zombiefilm.

Snarare uppvisar människor en enorm vilja att gå samman och hjälpa varandra, det sociala samspelet är centralt. Ett starkt lokalsamhälle är därför minst lika viktigt – om inte viktigare – än vevradioapparater och vattendunkar.

I MSB:s broschyr finns en ansats till det kollektiva. Bland annat står det i inledningen ”för att stå emot hoten behöver vi hålla ihop och ta ansvar för vårt land.” Samt ”motståndskraft bygger vi varje dag tillsammans med anhöriga, kollegor, vänner och grannar.”

Men MSB skulle alltså kunna fördjupa och öka kunskapen om vikten av gemenskapen ännu mer och utgå från hur vi människor faktiskt beter oss.

Speciellt i tider där vår regering går i motsatt riktning. Tidöpartierna bygger inte ett land som håller ihop, tvärtom lanserar Ulf Kristerssons regering varje dag SD-förslag som skapar ett vi och dem-samhälle.

Och folkrörelser, civilsamhället, hyresgästföreningar och studieförbund från Medborgaskolan till ABF är sådant som gjort Sverige starkt och unikt. Folkrörelsesverige ser till att det sker sociala interaktioner, fria samtal och kunskapshöjande insatser som stärker demokratin. Det finns ett egenvärde i att skapa mötesplatser där människor får öva demokrati i praktiken. Folkrörelserna stärker också tilliten och delaktigheten i samhället för breda och utsatta grupper i samhället.

Just detta håller på att slås sönder. I statsbudgeten för 2024 drogs anslaget till studieförbunden ned med 500 miljoner kronor. Det i sin tur påverkar organisationer som samarbetar med förbunden. Kraftiga förändringar i biståndet påverkar också civilsamhället och Sveriges röst i världen.

Ja, sammanhållning är nyckeln för att klara kriser. Synd bara att Ulf Kristerssons driver en politik som ökar vår sårbarhet.