Det vred sig i magen när jag läste Aftonbladets granskning av äldreboendet Silverpark i Täby. Aptiten försvann när bilder på sår fulla av larver rullade förbi i mobilen. Tack vare anonyma visselblåsare kan vi ta del av skandalen som vårdföretaget försökt tysta ner.
Personal larmar om grov misskötsel. Ingen lägger om såren på flera veckor, anställda hanterar omläggningar utan handskar och återanvänder gamla gasbindor. Ett litet sår växer och det slutar med att det kryllar av vita larver i det. Sen börjar mörkläggningen.
Personalen får inte fotografera, dokumentera eller skriva avvikelserapport. Gruppchefen beordrar att bilderna på den gemensamma arbetsmobilen raderas och anhöriga blir inte informerade. Jag vet inte vad som är värst, vanvården eller försöket att mörka det.
Äldreboendet Silverpark ägs av vårdföretaget Vardaga, som ingår i välfärdskoncernen Ambea. Förra året gjorde Ambea en vinst på 1,4 miljarder kronor. Vardaga hette tidigare Carema Care, men efter den stora Caremaskandalen som briserade 2011 valde företaget att byta namn. Då handlade det om missförhållanden på äldreboendet Koppargården. Nu kanske det är dags att byta namn igen?
Men den största skandalen måste nog ändå vara att ingenting har hänt under de här snart 15 åren som gått sedan Caremaskandalen skakade Sverige. Allt har bara fått rulla på, trots att det hela tiden har funnits en stor majoritet av väljarna som har varit emot det privata vinstintresset i välfärden.
För att förstå varför inget händer ska man läsa Johannes Klenells nya bok ”Bananrepubliken Sverige”, som handlar om hur politiker, välfärdskapitalister och lobbyister kortsluter den svenska demokratin. I boken beskrivs hur den svenska lobbyismen växte fram parallellt med privatiseringarna i välfärden.
I valet 2014 röstade väljarna fram en tydlig riksdagsmajoritet som motsatte sig vinstjakten i offentlig sektor. Men efter lite uppvaktning av näringslivets PR-byråer svängde plötsligt Sverigedemokraterna i frågan och vips hade majoriteten ritats om. Tänk vad några fina middagar och lite lobbyarbete kan göra!
PR-byråerna drar sig inte för att påverka partierna inifrån. De avlönade S-profiler för att försvara ”valfriheten” i den interna S-debatten runt 2010. När det var dags för partiledarbyte i Liberalerna 2019 drog de i trådar och en hjälpte en viss falang. Frågan är vilka krafter det är som idag försöker påverka Centerpartiet inför valet av ny partiledare.
Vi har varit naiva. Både när det kommer till privatiseringarna av välfärden, men också när det kommer till den helt oreglerade lobbyismen i Sverige. Dagens ETC uppmärksammade i veckan Arena Idés nya rapport ”Vård i vems intresse?” som granskar svängdörrarna mellan politiker, de privata vårdaktörerna och lobbybranschen.
Den privata vården i Sverige omsätter idag mer pengar än vår unikt korrupta marknadsskola. Starka ekonomiska intressen kan förklara glappet mellan folkviljan och politikernas oförmåga att göra något åt vinstjakten. Problemet är inte att stöta och blöta olika intressen mot varandra i vår demokrati. Problemet är pengarna, hemlighetsmakeriet och bristen på transparens.
Vems intressen företräder våra politiker egentligen? Är det medborgarnas och väljarnas intressen eller det egna intresset av att få ett välbetalt PR-jobb mellan rundorna i politiken? Företräder de gamla Agdas intresse eller välfärdskoncernen Ambeas vinstintresse?
Att vi ens behöver ställa oss frågan visar hur fel vi har hamnat. Såren ruttnar i svängdörrarnas förlovade land.
