Göran Greider: Kriget i Gaza ristas in i mänsklighetens minne

Hunden jagar sädesärlor på den dammiga åkern. Jag går i solen och längre bort ser jag en traktor med ett släp av måsar efter sig. Jag borde vara glad trots att det ännu är en iskall vår men jag kan inte få samtalet jag nyss hörde i radion ur huvudet. 

De talade om videon som visar ett skrikande barn på ett hustak, dit barnet slungats från ett annat hustak av trycket från en explosion. Intill honom ligger hans döda far och någonstans också en syster i två halvor. Detta efter en israelisk flygattack i Gaza. Ännu en. 

Ingen normal människa kan längre hålla räkning på alla dessa flygattacker som dödar ytterligare några av de två miljoner civila som framlever sina liv på Gazaremsan. 

Det är en söndagsmorgon. Men jag skulle inte bli förvånad över mig själv om jag redan framåt eftermiddagen tänker på något helt annat. Kanske just på våren och allt jag behöver göra i trädgården. 

Övergreppen som begås av den israeliska regimen i Gaza är så många och så förfärande att man ofta inte ens längre reagerar på dem. Inte ens den nu avlidna påve Franciskus förmådde med sina starka fördömanden av de israeliska övergreppen väcka några större samvetskval bland världens ledare för att de inte gör något åt Israels agerande. I sina sista framträdanden talade och skrev påven, såsom han gjort sedan kriget började, mycket tydligt om Gaza. Han ringde varje dag, in i det sista, till den katolska församlingen där. 

På påvens begravning var de uppradade på Petersplatsen, alla ledare. Men vi kan vara rätt säkra på att ingen tänkte på påvens ord om palestiniernas öde. Joe Biden var där. Det är den man som nyss var världens mäktigaste politiker och som hade kunnat stoppa det folkmord som pågår i Gaza. Joe Biden hade kunnat deklarera att han stoppar vapenexporten till Israel. Det gjorde han inte. Och Trumps inställning i frågan är välbekant. 

I radion på morgonen hade jag hört Cecilia Uddén, Sveriges Radios korrespondent i Mellanöstern, konstatera att den svenska speakern som kommenterade påvens begravning inte sa ett ord om hans ställningstagande om kriget mot Gazas befolkning. 

Den svenska regeringens undfallenhet inför Israels krig i Gaza är i grunden helt häpnadsväckande.

Uddén menade också att avgörande skäl till att kriget i Gaza inte exploderar politiskt och moraliskt, trots de fruktansvärda scenerna som löpande når oss därifrån, är att så många är rädda för att stämplas som antisemiter eller Hamasanhängare när de kritiserar Israels agerande.  

Så är det ju. Den svenska regeringens undfallenhet inför Israels krig i Gaza är i grunden helt häpnadsväckande. Borgerliga kommentatorer angriper mycket hellre Vänsterpartiet för antisemitism än Israels flygattacker mot civila. Det är då dessa kommentatorers röster går upp i falsett, inte när palestinska barn mördas. Även hos den mediala vänstern tror jag den rädslan ibland är så stark att Israelkritiken hålls tillbaka. Och vi ska verkligen vara på vår vakt mot varje form av antisemitism, denna tankefigur som är så djupt inbäddad i hela den västerländska civilisationen. 

Men i dag är det som att den universella idén om mänskliga rättigheter, internationell rätt och folkrätt har begravts i dagspolitik eller partikulära konfliktlinjer kring etnicitet och religion. Det är som att det faktum att fullständigt oskyldiga barn som dör av fallande bomber inte längre betyder något.  

Israel är en stat. När en stat kritiseras handlar det inte om vilken etnicitet eller religion statens ledare har, utan om vad den gör. Förr eller senare kommer varje tänkande och reflekterande människa, statsman eller vanlig medborgare, hinnas upp av de brott som nu begås i Gaza. Vi som sade för litet medan kriget pågick kommer att hinnas upp. Men också den del av Israels befolkning som reservationslöst hejat på kriget kommer att hinnas upp av de brott som begåtts. 

Kriget i Gaza ristas in i mänsklighetens minne. Inristningen syns ibland inte, därför att dammet från alla krevader döljer den. Men den kommer att bli synlig. När hunden hinner ifatt mig tycks hon se att jag tänker på något annat än henne.