Att regionen i Västra Götaland nu sjösätter ett enhetligt journalhanteringssystem hade kunnat inge hopp men redan innan start är systemet Oracle Cerners Millenium omskrivet för sina problem.

Det dras med bristande säkerhet, förseningar och hög komplexitet. Systemet kräver även manuell överföring från de gamla journalsystemen. Vid införandet räknar regionen därför med ett bortfall av vårdproduktion på minst 20-50% under en längre tid. Akutsjukvården behöver dirigeras om.

Mest intressant är att journalhanteringen i Millenium (och ett flertal andra system) helst ska ske live under vårdbesöket. I en tidspressad tid där reflektion sällan uppmuntras bidrar inte systemen till den efterbearbetning som nästan alltid krävs. Liknande förhållanden återfinns i bland annat callcenters där bearbetning störs av att nästa kund alltid trycker på.

Medan politiken är fullt upptagen med kulturkrig kravlar vi andra omkring bland banala vardagsförtretligheter av trilskande system och det är inte en bug.* Systemfelen är en feature som gör strömlinjeformad dygd av nödvändigheten.

New Public Management, outsourcing, privatiseringar och allmän nyliberalism har skapat hela välfärdssystem av mardrömmar till regelverk, ändlösa kontrolsystem, effektivitetskrav, ‘pinnjakt’ och andra absurditeter. Att det rimmar illa med välfärdsorganisationer som arbetar med människans fulla komplexitet är beforskat och belagt. Ändå framhärdas det, av nödvändighet, därför att marknaden kräver det och den största vinsten är att vi bara matar på. Helst slutar tänka. För produktionsflödets skull.

Reflekterande värlfärdsanställda hittar sätt och lägger tid på att navigera systemens brister. Men välfärdens system uppmuntrar snarare till det som Hannah Arendt observerade hos nazizsten Adolf Eichmann, en karriärist med fullständig brist på kritiskt tänkande. Han var en medioker man, en banal regelföljare med bristande föreställningsförmåga. Han var varken fanatiker, intelligent eller sociopat. Bara anpassningsbar och uppseendeväckande normal. Det vill säga den perfekta medarbetaren i en modern organisation.

Efter det amerikanska valet står Trump som vinnare. I Europa och Sverige biter sig högerextremismen fast. Beröringspunkterna med nazismen finns där, även om arten och graden bör beaktas. Trumps framgångar kan framförallt förstås utifrån inflationen med skenande matpriser, bristande politiskt innehåll i Kamala Harris valplattform samt det misogyna glastaket.

Frågan hur vi hamnat i den här situationen behöver även ställas i relation till vad decennier av åtstramningspolitik och New public management gör med själen. När ingen längre förväntar sig en ohotad välfärd, när anställningsbarhet och karriärintressen utgör den högsta samhälleliga dygden krymper utrymmet för det som Arendt identifierar som motståndskraften mot totalitarismen; kritiskt tänkande och reflektion. Istället får vi ett samhälle av banala, regelföljande människor.

Otympliga datasystem är varken nazism eller ett förstadium till nazismen. Däremot innebär andefattiga tendenser inom både arbetslivet en nedslipning av vår motståndskraft. Därför är det inte bara okej att känna missnöje över allt som är dåligt. Synnerligen upprörda läten är den dygd som motståndet av nödvändighet kräver.