Ebba Bush tappade jag tron på långt innan hennes senaste hetsande islamofobiska uttalande. Hon gick all-in SD-för tjejer redan innan valrörelsen 2022 drog igång. Ulf Kristerssons ointresse för att ta ansvar skulle kunna tolkas som ett exempel på hans välkända lättja. Men i förra veckans partiledardebatt blev det tydligt att han är ytterst medveten och aktiv i sin inaktivitet. Han ägnade hela debatten åt att tassa runt och bagatellisera Sverigedemokraternas trollfabrik och Jimmie Åkessons efterföljande angrepp på den fria pressen.
Och så har vi Johan Pehrson. Han är ordförande för det parti som, tillsammans med Socialdemokraterna, genomdrev demokratin i Sverige för hundra år sedan. Ett parti med stolta liberala traditioner som de inte sällan trycker ner i halsen på alla andra. Ett parti som nu totalt tappat omdömet och låter kompassnålen snurra vilt.
Jag skäms å Johan Pehrsons vägnar. För själv verkar han inte ha vett att göra det.
Detta har hänt. TV4 avslöjar (med bra cred till Dagens ETC:s viktiga gräv innan) att det pågår otillbörlig påverkan och desinformation inne på det största högerpartiets kansli. Hat och hot i syfte att skrämma och tysta motståndare, och att elda på motsättningar i Sverige. När det uppmärksammats går Åkesson till frontalangrepp. Bara Trump och Putin är imponerade. Johan Pehrson låtsas som om det här är ett problem i alla partier som inte sitter i regeringen och så är han ledsen över att Liberaler kallas ”ordbajsare.” Trollgeneralerna byter skrivbord och dricker Pommac och så var alla nöjda igen.
I partiledardebatten blottar Pehrson och Åkesson sin bromance genom Pehrsons viskning om att han ska tjafsa lite, för att hålla skenet uppe. Åkesson svarar med att ge honom en flexad biceps. Men viktigare än bromance är tjafs ett verktyg att vrida fokus. Ett effektivt och väl nyttjat verktyg i den radikala högern.
Vad man än pekar på så pekar de någon annanstans för att slippa svara på den aktuella frågan. Typexempel: ”Kvinnor har för låga löner” bemöts med ”Men hedersmord då?” Antingen använder Pehrson verktyget tjafs/förvilla medvetet eller så är han bara så förälskad i Åkesson att han låter sig nyttjas. Resultatet blir detsamma.
Och så kom då Expressens avslöjande om att en anställd vid trollfabriken sprider Putinvänlig propaganda. Inte helt överraskande med tanke på Sverigedemokraternas tidigare historia. För bara två år sedan bytte de ut sin försvarspolitiska talesperson i riksdagen, Roger Richthoff, efter att han påträffats med att sprida Putinvänlig propaganda efter Rysslands invasion av Ukraina. Hans efterträdare, Mikael Janson är dock också en känd putinist.
I Ryssland finns viktiga kontakter och teknikutveckling för den globala radikalhögern. Så nej, inte överraskande men ändå anmärkningsvärt. Pehrson kommenterar det med att Sverigedemokraterna har ”problem på sin kommunikationsavdelning” och att det handlar om ett ”arbetsrättsligt ärende”. Jag fick läsa det två gånger men så står det. Karln menar alltså att det är ett organisationsärende, något som ska MBL:as bort. Herregud. Nu slutade i och för sig just det här trollet självmant (?) innan helgen.
Tre veckor av grova övertramp på demokratins grundprinciper om öppenhet och respekt för fri press. Tre veckor av totalt Go-Trump i Åkessons kommentarer. Tre veckor av hysteriskt viftande med trollfabrikens svans. Exakt sådant ett liberalt parti borde stävja. Sverige skulle, i den här situationen, verkligen behöva ett högerparti med moral och vilja att slåss för grundläggande liberala värderingar. Men Pehrson är nöjd och Sverigedemokraterna trollar vidare.
Jag förstår att det är kul att sitta i regeringen, men hade Johan Pehrson verkligen inga högre ambitioner med det? Det är pinsamt att se det liberala partiets ordförande nöja sig med att sitta snällt i knät på Åkesson och se på när demokratin rullas tillbaka och fascismen rullar fram.
