Enna Gerin: Jag har lärt mig att aldrig ta freden för given

Under nästan hela sitt liv levde min farfar Ibro i det karga steniga Hercegovina. Från byn utanför Stolac, till småbarnslivet i Trebinje, till pensionen i Mostar. I dessa perifera trakter genomlevde han fyra olika statsbildningar: född i kungariket Jugoslavien, motståndsman under den nazistiska lydstaten, stolt över det socialistiska Jugoslavien och slutligen fördriven från Bosnien och Hercegovina.

Generationen före honom genomled första världskriget. Han själv utkämpade andra världskriget och hans son, min pappa, fick strida i det blodiga Bosnienkriget. Sista tiden i livet tillbringade farfar som flykting i Norge, vi hamnade i Sverige. 

Medan man i västvärlden teoretiserade kring historiens slut sprängdes 1900-talets europeiska historia rakt i ansiktet på oss. Detta bara några ynka år innan millennieskiftet. Nationalism, etnisk rensning, svältläger och ett folkmord i Srebrenica.

När jag vaknade den 24 februari 2022 och läste om Rysslands storskaliga invasion av Ukraina så vek sig benen på mig. Jag bröt ihop, låg och hulkade på golvet vid sängkanten. Min sambo försökte trösta mig, jag var förtvivlad.

Historien hade hunnit ikapp oss ännu en gång.

Samma dag skulle jag hålla en facklig utbildning om nationalism. Föreläsningens historiska exempel som kulminerade i min egen erfarenhet. Den våldsamma nationalismen kunde nu kompletteras med dagsaktuella analyser av Putins imperialistiska och nationalistiska rättfärdiganden av en invasion som pågick minut för minut.

Nu hotas Europas och Nordens territoriella suveränitet inte bara av stormakter i öst utan också av Trumps USA i väst. En otyglad Donald Trump och en heilande Elon Musk har tagit över makten. I sitt installationstal sa den nygamla presidenten att hans ambition är att USA ska expandera sitt territorium. Siktet är bland annat inställt på Grönland, som är en del av vårt grannland Danmark.

För mindre än ett år sen stod statsminister Ulf Kristersson i Washington och höll ett tal till den svenska nationen. Han stod i den amerikanska huvudstaden och sa att Nato-medlemskapet betyder ”att vi har kommit hem”. Ett hem som inte alls känns tryggt längre.

Kristersson måste nu se bortom sitt vurmande för USA och Nato. Det duger inte att önsketänka kring vad Trump egentligen menar och vill. Han får heller inte tro att han kan tämja Trump med smicker och en böjlig ryggrad. På lång sikt fungerar aldrig eftergiftspolitik på megalomaniska narcissister som Trump. Regeringen måste vara beredd på det värsta tänkbara scenariot.

Frågorna hopar sig. Kan Sverige ha ett så nära militärt samarbete med en stormakt som gör anspråk på vårt grannland? Bör de nordiska länderna lämna Nato ifall Trump skulle göra verklighet av sina hot? Hur kan hela EU kraftsamla för att hjälpa Danmark att försvara Grönland? För vi kan inte låta honom marschera in och bara ta ön.

Trump förstår och respekterar endast maktspråk. Man måste göra det klart för honom att det kommer att bli mycket kostsamt att agera såhär. Kanske kan den inhemska opinionen, den demokratiska oppositionen och de delar av statsmakten som ännu inte är besatta av lojalister få honom att ändra kurs då. Hur det än går med Grönland har Trump redan lyckats förstöra något fundamentalt i relationen mellan USA och Europa.

I min familj har vi lärt oss att aldrig ta freden och tryggheten för givna. Sverige, Norden och Europa har inte råd att vara naiva nu när historiens ångvält rullar fram.