I slutet av mars ordnade den israeliska regeringen en ”internationell konferens för att bekämpa antisemitism”. I Jerusalem samlades politiker, skribenter och andra typer av professionella hetsare med huvudsaklig förankring på den extrema högerkanten – många från partier med antisemitisk bakgrund. Från Sverige deltog bland andra SD:s Charlie Weimers och Richard Jomshof.
Som den israeliska tidningen Haaretz har rapporterat kritiserade en rad judiska organisationer det högerextrema deltagandet på konferensen, och det blev några avhopp.
Konferensen kan ses som en manifestation av länge pågående processer: Att den högerextrema israeliska regimen lierar sig med politiskt likasinnade, men viktigare, att den israeliska statens politik fungerar som katalysator och inspirationskälla för etnonationalister runt om i världen.
Som Haaretz konstaterar i sin artikel framstår även de mest extrema högerpartiernas politik i flera avseenden som mindre långtgående än vad som är gällande israeliska lagar. Haaretz skriver inte apartheid, men det är den term som används av Amnesty och den israeliska MR-organisationen B’Tselem.
Bland konferensgästerna fanns representanter för det statsbärande ungerska partiet Fidesz. Deras ledare Viktor Orbán har länge lutat sig mot den gamla, livsfarliga antisemitiska tropen om judar som en gränsöverskridande elit-klick, när han ständigt angripit ungerskfödde George Soros och hans ”kopplingar” till ”internationella aktivistnätverk”.
Samme Orbán tog nyligen steget att dra EU-landet Ungern ur den internationella brottsmålsdomstolen ICC, och bokstavligen rulla ut röda mattan för den folkmordsmisstänkte Netanyahu, som ICC utfärdat arresteringsorder mot.
I The Nation skriver den judisk-amerikanske författaren och journalisten Ben Ehrenreich om den allt mer öppet fascistiska Trump-administrationens angrepp på yttrande-, mötes- och akademisk frihet, under rubriken “Man kan inte begripa Trump utan Gaza”.
Trump – med en lång historia av antisemitiska insinuationer – använder de misstänkliggjorda studentprotesterna mot Israels folkmord som ingång för sin spritt språngande auktoritära politik. Deportationer och indragna medel kompletteras nu med kontroll av ”Aliens’ Social Media Activity”.
Hänvisningen till antisemitism har uppenbart mycket lite att göra med oro för den judiska minoritetens väl och ve i USA, vilket också noteras av flera progressiva judiska grupper.
I Sverige är världens mest framgångsrika parti med nynazistiska rötter det största i den styrande koalitionen. Sverige är samtidigt, utöver USA, den enda tidigare bidragsgivare till FN-organet Unrwa, som stoppat stödet – under ett pågående folkmord, då behoven är ofattbara stora. Ministrar i Sveriges regering har i trumpistisk anda använt protester mot folkmordet som ingång för angrepp på mötesfrihet och demonstrationsrätt.
Det är inte bara Trump, utan det globala politiska landskapet som inte går att begripa bortom Gaza. Den israeliska regimens agerande där utgör en materialisering av idén om att makt ger rätt; att med en palett av våld försvara etniskt grundade hierarkier och att folkrätt och humanitära lagar inte accepteras som skydd för systematiskt avhumaniserade grupper.
För världens reaktionärer fungerar det som ett vattenhål att instinktivt söka sig till. Effekterna kommer då inte att begränsas till utrikespolitiska relationer. Att ta aktiv ställning mot apartheid och folkmord, blir också ett ställningstagande för försvar av inhemska fri- och rättigheter.
