Jag är uppvuxen i den muslimska världen, och jag känner inte en enda man som inte skakar hand med kvinnor. Däremot har jag träffat flera. De var djupt troende muslimer, i många fall dogmatiska salafister, och det får man förstås vara i ett pluralistiskt samhälle. Men i en stad som Kairo är det apart beteende att vägra ta kvinnor i hand. 

Händelsen är ny, debatten är bekant. En man söker jobb på SL, uppger att han inte skakar hand med kvinnor, SL avbokar arbetsintervju, mannen anmäler SL till DO, DO ger mannen rätt. DO anser att mannens rätt till att neka fysisk kontakt vid hälsning väger tyngre än SL:s förbud för religiösa manifestationer på jobbet. 

”Beröring är något som inte alla människor är bekväma med och det finns ingen anledning att insistera på just handskakning eftersom det finns andra sätt att hälsa respektfullt på som inte involverar fysisk kontakt”, skriver DO i sitt beslut. Det handlar alltså inte om religionsfrihet.

Reaktionen från högern är förutsägbar. Den evigt polemiske riksdagsledamoten Fredrik Kärrholm (M) twittrade att:

”I Sverige tar vi i hand. Det är en gest för respekt och jämlikhet. Jag kommer aldrig acceptera att kvinnor förolämpas och förnedras genom att nekas handslag. Detta är fel av DO, inte SL.”

Repliken på sådana här reaktionära uttalanden blir ofta att försvara principen om religionsfrihet, att tala om vad som är och inte är inom ramen för svensk lagstiftning. I värsta fall vill delar av vänstern förklara för de ovetande moderaterna att det är så de är, muslimerna och att även muslimer har rätt till att bo i Sverige. Det påminner om när Mattias Gardell jämförde Muslimska brödraskapet i Egypten med Per Albin Hanssons folkhemsbygge. 

Bortsett från att DO inte anser att det här handlar om religionsfrihet och att de allra flesta muslimer inte tvekar till att ta det motsatta könet i hand lyser en sak med sin frånvaro: vad tycker man egentligen om män som inte skakar hand med kvinnor? 

Jag anser det helt okontroversiellt att tycka att det är olämpligt att diskriminera mot kvinnor, oavsett sammanhang. Jag förstår såklart att muslimska män som inte skakar hand med kvinnor och muslimska kvinnor som inte skakar hand med män inte nödvändigtvis vill förnedra eller förolämpa det motsatta könet, och att muslimer är en utsatt grupp i Sverige. Men det går inte att relativisera bort det faktum att det innebär en diskriminering.

Likheterna mellan SL och Syrien är inte många, men faktum är att det just nu pågår en liknande debatt i Damaskus. Den tyska utrikesministern, miljöpartisten Annalena Baerbock, besökte nyligen den syriska huvudstaden tillsammans med hennes franske motpart, Jean-Noel Barrot. Besöket präglades av cringevärdiga symbolhandlingar. Det började med att Baerbock klev av flygplanet i Damaskus iklädd en synlig skottsäker väst. När hon och Barrot sedan togs emot av Syriens de facto ledare, HTS-chefen Ahmed al-Sharaa (fram till nyligen Abu Mohammad al-Julani), räckte han fram handen till Barrot. När han vände sig till Baerbock la han handen på bröstet. 

Det blev en förutsägbar storm på sociala medier. Den belgiska konservativa europaparlamentarikern Assita Kanko, delade videoklippet på den uteblivna handskakningen och twittrade:

”Vilken förnedring i Syrien.

Som kvinna och europaparlamentariker finner jag detta oaptitligt. Kvinnor är inget för dem. Att de inte skakar hand med den tyska utrikesministern för att hon är kvinna är exakt varför kvinnor särbehandlas inom alla områden. 

I deras ögon är kvinnor avskum. Det säger en del om den politik de kommer att föra. Jag känner mig äcklad över tanken på att EU kommer anpassa sig till det.”

Den palestinska journalisten Mariam Barghouti, som jag intervjuat i Kalam, svarade i en tweet att:

”Faktum är att när jag gör intervjuer i områden som präglas av annorlunda trosuppfattningar har jag stött på män som vägrar skaka hand med mig. Det påverkade aldrig hur de såg på mig som person. Jag behandlades fortfarande med respekt och hänsyn. 

Måttet för respekt är inte handskakningen, Assita. Folk har rätt att neka vem som helst tillgång till sitt personliga space utan att det tas personligen.

Detta är äcklande islamofobiskt, egocentriskt och kulturellt oinformerat.”

Utbytet ovan är typiskt för ett kulturkrig som förnekar eller bortser från viktiga sanningar. Män som inte skakar hand med kvinnor hatar inte nödvändigtvis kvinnor, men det kan förstås vara så. Det är omöjligt att se in i en persons själ. Det enda vi kan göra är att förhålla oss till principer: diskriminering är fel, och det är inte ett västerländskt påhitt. Samtidigt finns förstås en rad olika maktförhållanden att ta hänsyn till, men antidiskrimineringsprincipen måste komma först. 

Men viktigare än symbolladdade kulturkrig är enligt mig att se på vad HTS faktiskt gör i Syrien. Till exempel har man förbjudit evolutionsteorin från läroplanen, en extremt oroväckande utveckling. 

Vägrar du skaka hand med kvinnor kan du även hålla tassarna borta från läroplanen.