Ur tv, datorer, plattor och telefoner strömmar livliga beskrivningar av tillträdet av en ny president i USA. Första dagen driver den nye igenom massor av beslut medan han om och om igen förklarar att det nu är bara han som bestämmer. Musikkårer tutar, analytiker analyserar, folkhopar jublar, politiska motståndare argumenterar, flaggor viftar. Allt ska bli nytt, och bättre, och det är en enda person i centrum. Och undan ska det gå!

Vi lär oss i filmer, TV-serier, nyhetssändningar, dokumentärer, artiklar och debatter hur det går till i USA, in i minsta detalj. I jämförelse är Sverige ju färglöst och – kanske – småtråkigt. 

När statsministern vill ha det ”situation room” som nu byggs i regeringskansliet, så är det för att han sett sådana på dramatiska TV-bilder från USA och Storbritannien. På svenska kallas det ”lägescentral”, och idén att inrätta ett sådant kommer inte från det svenska försvaret.

Konungariket Sverige är en konstitutionell monarki och en parlamentarisk demokrati. Arbetsfördelningen mellan monarken å ena sidan och riksdag och regering å den andra är noga reglerad i grundlagarna. Kungen representerar landet, hans namnsdag är flaggdag och på födelsedagen hyllas han på slottet. Den kungliga familjens liv följs av många människor med stort intresse. Vackra klänningar, juveler och ordnar, invigningar och högtider lyser och gläder många.

Politiken har ofta flaggor i bakgrunden, men ytterst få musikkårer. Statsministerns arbete är att leda regeringen, vilket sällan medför glamour. Den parlamentariska demokratin innebär ju att regeringen utses av riksdagen, efter allmänna val. Själva valkampanjerna, och valdagen, kan vara festliga, spännande och analyseras noga av experter och tänkare av alla slag. Men regeringsförhandlingar om vem som ska bli statsminister, och utseende av statsråd har på senare tid mest präglats av kaffe och kakor hos riksdagens talman.

”Att utreda någonting på politiskt språk betyder ju att man vill genomföra någonting. Jag har otroligt svårt för det svenska utredningsväsendet eller lagstiftningsväsendet där man ger politisk makt till enskilda personer att säga ”det här verkar bra och det här verkar inte bra”, trots att vi har haft allmänna val där väljarna har gett uttryck för sin uppfattning. ” Jimmie Åkesson, Expressen, 15 januari 2025. 

Åkesson har varit riksdagsledamot i 15 år, och är därmed mycket erfaren. Trots det säger han nu att han har svårt för den svenska grundlagens krav på att regeringens beslut ska vara beredda, och likställer en offentlig utredning med ”politisk makt till enskilda personer”. Utredningen som Åkesson talar om, SOU 2025:1 ”Skärpta krav för svenskt medborgarskap” omfattar 550 sidor, och den särskilda utredaren har arbetat tillsammans med ett halvt dussin högt meriterade tjänstemän. De har rådgjort med myndigheter, organisationer, experter och forskare. Detta likställer Åkesson med att en enskild person säger ”det här verkar bra och det här verkar inte bra”. 

Han anser också att allmänna val har visat vad väljarna tycker, varför det vore onödigt att bereda lagförslag genom utredningar. De 1 330 325 röster som i valet 2022 lades på Sverigedemokraterna kan möjligen tolkas som att dessa väljare har förtroende för Åkesson och alla hans politiska ståndpunkter i alla frågor. I samma val röstade dock 5 217 476 väljare på något annat parti. 

Det verkar kanske lockande att vara president och ensam i centrum för uppmärksamheten driva igenom hundratals beslut. I det svenska statsskicket är det regentens uppgift att stå för historia, kontinuitet och stjärnglans. Regeringen å sin sida ska driva politik där varje regeringsbeslut ska bygga på bästa möjliga kunskap om alternativ och konsekvenser. Kanske inte tjusigt. Men faktiskt mycket vackert.