Ett stort antal filmklipp dokumenterar detta övergrepp. Gigantiska explosioner. Små, söndersprängda människokroppar. Desperat sökande i sand och rasmassor.

På SVT:s hemsida – där alla uppdateringar om massakrerna mot Gazas befolkning bär webbadressen "Hamas attack mot Israel" – kunde man också få reda på att något hänt. Här är rubriken "Hälsodepartementet: 90 döda efter attacken".

I den allra första meningen får vi läsa mantrat "...uppger det Hamaskontrollerade hälsodepartementet". Palestinier kan inte ens mördas i drivor utan att deras synliga död genast ska underkännas genom en slapp referens till Hamas. Detta trots att flera oberoende aktörer sedan länge konstaterat att rapporterade dödssiffror är pålitliga, och om något i underkant.

SVT följer upp med notisen "IDF: Hamastopp död i attack mot Khan Yunis". Israels regering och krigsmakt får möjlighet att rama in sina övergrepp. Pressmeddelandeprosa från en folkmordsanklagad stat tas rakt in. Här får vi veta att attacken varit "riktad mot" en enskild Hamas-figur.

Det är i sig ett erkännande av krigsbrott. Man kan inte motivera bortsprängande av hela kvarter och tält av civila med att man önskat avrätta en terrorist eller fiendesoldat. Att kriminalisera sådana ageranden är själva poängen med krigslagar. Detta är dock inget som antyds hos SVT.

I förbigående nämns istället att det "ännu" är “oklart” om just denne Hamas-man mördats. Men vi får för säkerhets skull åter läsa formuleringen "enligt Hamaskontrollerade hälsodepartementet", samt dödssiffror för terrorattackerna den 7 oktober (utan kvalificerande "enligt").

Detta gäller en (1) israelisk attack. Det skulle dagligen gå att fylla flera kolumner bara med referat av skev rapportering. SVT är inte exceptionella. De flesta svenska medier rapporterar ungefär likadant.

En person i Sverige som enbart följer det som händer i Gaza via, säg, public service, får helt enkelt en förvriden bild av verkligheten. För de många av oss som också tar del av den enorma dokumentation som finns av ett pågående folkmord, uppstår något av en existentiell tillitskris. Här synliggörs och aktiveras en rasistiskt anstruken nonchalans för vissa människoliv.

Detta är samhälleligt sprängstoff. Inte bara raseras nu grundvalarna för internationell humanitär rätt. Det blir också svårare att i ett land som Sverige tala brett och inkluderande om sanningssökande, fria medier. Hur ska det gå att lita på att andra delar av verkligheten reflekteras mer rättvisande, eller att maktövergrepp som riktas mot en själv ska uppmärksammas?

Ett mångfaldigt medielandskap – med en särskild roll för public service – är avgörande för ett öppet, demokratiskt samhälle. Om inte stora delar av befolkningen ska uppfatta detta som falskt klingande floskler – med ökad risk att attraheras av reaktionära, konspirativa miljöer – behöver Gaza-rapporteringen i framtiden bearbetas som ett trauma.

Vi kommer att behöva ha politisk, akademisk och professionell medvetenhet och aktivitet. Haverikommissioner! Inget av det kommer att erbjudas uppifrån. Desto viktigare att hålla samtalet levande i många former och fora.