Det finns bilder som inga ord kan uttrycka, och som var och en av oss enkelt kan "konsumera" på sociala medier. En sexåring som reducerats till ett skelett, efter att ha dött av undernäring. En pappa som gråter hysteriskt med sitt blodiga barn i famnen. Barnhuvuden som krossats under rasmassor. Dokumentärfilmen "The Night Won't End: Bidens krig mot Gaza”, från Al Jazeeras Fault Lines-redaktion, skildrar vardagen för tre palestinska familjer under de senaste tio månaderna och driver tittare till förtvivlan.
Den brittiska, medicinska tidskriften The Lancet har precis publicerat en "konservativ uppskattning" som säger att över 186 000 personer har dött i Gaza. Det är åtta procent av befolkningen före kriget. Dödssiffran förväntas stiga brant med tanke på den apokalyptiska förstörelsenivån: rivna sjukhus, förorenade vattenresurser, fruktträdgårdar och åkrar som bombats till damm. För att inte tala om de nästan 20 000 föräldralösa barn som vandrar bland ruinerna och en halv miljon människor som med uppsåt tvingats till att svälta, efter blockaden av humanitärt bistånd. Den tortyr som fängelsefångar i Israel utsätts för förevigas i olika videor som IDF-soldater själva har tagit, medan Israel fortsätter att ostraffat annektera palestinsk mark på Västbanken.
Att historisera ögonblickets logik kan hjälpa oss att omvandla känslan av individuell hjälplöshet till kollektiv mobilisering. Det palestinska fallet avslöjar tydligt vårt socioekonomiska system. För det första, hur demokratibegreppet har urholkats: vårt system är oligarkiskt och auktoritärt, där eliten använder alla sina patetiska verktyg för att skymma pågående processer och skapa betydelsemässig distans.
USA, som den avancerade kapitalismens drivkraft, representerar det mest uppenbara fallet. Det dröjde inte länge innan CNN hade sparkat alla sina arabiska tv-ankare, som anklagades för att ägna det pågående kriget för mycket uppmärksamhet, medan New York Times – precis som alla större amerikanska medier – reducerar det pågående folkmordet till en fotnot.
Förra månaden godkände den amerikanska kongressen till och med en lag som förbjuder utrikesdepartementet att hänvisa till dödsstatistik från Gazas hälsoministerium (som kontrolleras av Hamas). Rashida Tlaib, den enda palestinska representanten i kongressen, kommenterade:
”Vi ser hur den israeliska apartheidregeringen begår folkmord i Gaza i realtid och denna lag är ett försök att dölja det.”
Det amerikanska etablissemanget eliminerar kritiska röster på alla sätt. Fallet med vänsterrepresentanten Jamaal Bowman är emblematiskt: American Israel Public Affairs Committee spenderade nästan 15 miljoner dollar (158 miljoner kronor) för att få honom att förlora i det demokratiska primärvalet.
USA är representativt för en bredare global trend av kuslig åtstramningskapitalism. Även om nivåerna av social marginalisering och fattigdom internt växer brant, vilket till exempel visas i att antalet hemlösa når alarmerande proportioner (100 000 bara i New York City, varav 30 000 är barn), används inte skatterna som i oproportionerlig mängd inbetalas av arbetarfamiljer för att öka sociala utgifter. Tvärtom ökar den offentliga skulden och stora aktieägare blir ännu rikare, med offentliga utdelningar till privata investerare, särskilt inom den militärindustriella sektorn.
Bara under de senaste tio månaderna har kongressen godkänt 12,5 miljarder dollar (131 miljarder kronor) i militärt bistånd till Israel, en summa där de mer än 100 anslagen från programmet för utländsk militär finansiering som kringgår kongressens granskning inte ingår.
Militärt ”bistånd” översätts direkt till ekonomisk tillväxt och är en garanterad affär för det tajta nätverk av fler än 50 multinationella företag som deltar i massakern i Gaza, från General Motors till Ghost Robotics till Google och andra AI-företag som tillhandahåller dödsalgoritmer (tänk på avslöjandena om de israeliska AI-systemen The Gospel, Lavender och Where is Daddy, som används för bombningar av Gaza).
I oktober, dagen efter starten av markinvasionen av Gaza, beviljade staten Israel tolv licenser för utforskning av nya gasfält.
Som forskaren Andreas Malm berättar stödjer den strukturella militarismen kapitalismens utvinningstörst. Fem veckor efter den 7 oktober, när större delen av norra Gaza hade lagts i spillror, återupptog Chevron sin verksamhet i gasfältet Tamar utanför Gazas kust. I februari tillkännagav den ytterligare en investeringscykel för att ytterligare öka produktionen. I oktober, dagen efter starten av markinvasionen av Gaza, beviljade staten Israel tolv licenser för utforskning av nya gasfält: ett av företagen som fick dem var BP.
Från första början har detta folkmord framstått som en "transnationell insats" av västerländska kapitalistiska länder. Den amerikanske journalisten Chris Hedges beskriver det på ett sätt som är värt att hålla i åtanke:
”Industrialiserade nationer, rädda för globalt kaos, sänder ett hotfullt budskap till det globala Syd och alla som överväger uppror: vi kommer att döda dig utan förbehåll och ingen kommer att stoppa oss. En dag kommer vi alla att vara palestinier.”
Översättning: Aleksandra Pogorzelska
