Det är ett parti som inte vill kalla sig för parti, som saknar gemensam politisk plattform förutom att EU är kasst, och vars ledarskap delas av en snuskigt rik välfärdsoligark och en borgerlig enfant terrible.
Men för de människor som vanligtvis inte bryr sig tillräckligt eller mest vill ha underhållning är det ett perfekt val. Och hittills är Jan Emanuel den enda som i klartext lagt ut en strategi om att få fler att rösta. Att nyckeln till Folklistans uppror ligger i att öka valdeltagandet.
Jan Emanuels projekt att växla privat kapital till ett politiskt dito får dessutom stora rubriker. Det räcker för att Kristdemokraterna ska se folklistare som loppor i pälsen.
Till viss del kan det nog vara Kristdemokraterna till gagn att ses som mindre radikala, när Folklistan tar en mer extrem politisk position. Lite likt förhållandet mellan Sverigedemokraterna och Alternativ för Sverige, där SD kan bli lättare att svälja för att några andra är värre.
Det är för KD också en tillbakagång till det ansvarsfulla och metodiska, en bild som partiet aktivt ville få ut när man deltog i Alliansprojektet. Men det som sticker och skaver är att partiet sedan dess helt bytt väljarbas.
Ebba Buschs parti är betydligt mer konservativt och provokativt än Göran Hägglunds. Man har bytt till en lyxigare kostym och stramare politik. Kristdemokraterna har inte råd att ses som för mesiga idag, målgruppen som lockas av det röstar redan på Liberalerna eller Moderaterna.
Kristdemokraternas budskap i EU-valet är gränser och frihet. Rubriken om gränser handlar både om att sätta gränser för EUs makt och stärka unionens faktiska yttre gräns. Frihet, förklarar partiet, handlar framför allt om att öka medlemsstaternas självbestämmande. Och att det är en mänsklig rättighet att söka asyl är inte ett hinder för att ändå styra systemet mot att släppa in vissa mer önskade migranter än andra.
Men när KD-petade Sara Skyttedal, som troligtvis haft viss insyn i expartiets planer för Europaparlamentsvalet, vill spränga hela den europeiska asylrätten i luften ser det inte lika kraftfullt ut när Kristdemokraterna presenterar sin mildare och liknande Migrationspakt 2.0.
Under en pressträff i riksdagen pratar Ebba Busch och toppkandidaten Alice Teodorescu Måwe att svenskar borde rösta ”blågult” för att bevara ett starkt stöd för EU. På så vis ska unionen lyckas med sitt kärnuppdrag och låta bli annat – vissa beslut fattas bättre hemma vid människors köksbord, enligt KD.
Det är ett pragmatiskt budskap som ska sätta upp en hård gräns mot SD, och Folklistan, och samtidigt ge KD friheten att fortsätta låta som halvskeptiska EU-realister.
Samtidigt fortsätter Folklistansstök och PR-stunts att locka till sig fler lycksökare och agitatörer, som Bränsleupprorets frontperson Peder Blohm Bokenhielm. Han leder en Facebookgrupp med över en halv miljon medlemmar, däribland många flödesskadade farbröder och gummor som spenderat för mycket tid på Facebook.
Ebba Busch upprepar gång på gång att hon inte ser Folklistan som ett hot, och särskilt inte med rikemanssossen Jan Emanuel som förstanamn. Men borde hon vara lite orolig ändå.
Även om mycket är oklart gör vissa beräkningar gällande att det räcker med att Kristdemokraterna tappar omkring 20 000 till 30 000 röster för att bli av med ett mandat i EU-parlamentet, förutsatt att valdeltagandet ligger på samma nivå som förra valet.
Folklistan behöver alltså inte vara ett realistisk och långsiktigt politiskt projekt för att utgöra ett hot mot sin huvudmotståndare.
Det kan räcka med att fortsätta vara EU-valets enda jokrar.