Av samma skäl var det viktigt att äga vår egen verksamhet. Staten var inte god när arbetarrörelsen bildades och kommer kanske inte alltid att vara. Att bygga en stark och fri folkrörelse är viktigt i sig och en motkraft om fascismen kommer tillbaka. För att inte bli portade från möteslokaler startades en gång Folkets Hus-rörelsen. För att kunna bedriva egna studier samlade SSU in pengar (en krona per medlem) till en egen kursgård, Bommersvik, som köptes 1931. Och för att inte vara beroende av offentliga medel startade SSU 1947 sin lotteriverksamhet, som tio år senare blev ett gemensamt företag med Socialdemokraterna.

Nu rullar fascismen allt närmare. Som SSU:are på 90-talet med vitmaktrörelsen och nynazismen som fond till allt mitt politiska engagemang var jag inte oförberedd. Samma killar som då filmade och hotade oss på antirasist-demonstrationer beslutar idag om statens budget och rikets lagar. Idag är de inte bara farliga för aktivister utan ett hot mot hela demokratin. På Sverigedemokraternas initiativ och med regeringens godkännande förbereds sedan valet en lagstiftning om att förbjuda partier att driva just lotteriverksamhet. En lag riktad enbart mot det största oppositionspartiets möjlighet till egen finansiering. Så brukar man inte hantera oppositionen i ett demokratiskt land.

Med ett klassperspektiv blir slaget än tydligare. Högern har stora, rika och hemliga donatorer medan arbetarrörelsen bara haft sig själv. Jag stod rustad till strid för rätten till folkrörelselotteri och precis då exploderar en skandal av sällan skådat slag. Den rörelse som mer än på länge behöver vara fri och stark skjuter sig själv i foten på det mest makabra sätt. Äldre luras, kriminella gynnas och det rullar vidare med allt fler skrämmande oegentligheter.

Det är naturligtvis helt oförlåtligt. I första hand gentemot de som lurats köpa lotter, men också de som medvetet köpt i tron att det är ett snällt folkrörelselotteri som inte ägnar sig åt den rovdrift som de stora spelbolagen gör.

Jag är så arg att jag nästan gråter när jag tänker på det. Förtvivlat försöker jag förstå hur i helvete det kunde bli så här. När släppte förtöjningen? Vem anlitade vem för att spela tillsammans med de vidrigaste försäljare av spel och dobbel? Och vem kan idag försvara ett lotteri som lurar pengar av fattiga pensionärer? Dörren för förbud står vidöppen och det är lotteriets eget fel.

På sitt nattduksbord hade min mormor en bild på mig och Anna Lindh. Anna var som SSU:s ordförande på besök i den by där jag växte upp. Jag var ny medlem och hade på mig en fruktansvärt ful t-shirt med Kombilotteriets logga över hela bröstet. Mormor var orimligt stolt över bilden. Inte precis över tröjan, men lotteri, egen kursgård och kontroll på medlemslistorna var naturliga inslag i en SSU:ares vardag.

Min mormor lever inte längre, men hon var en av de goda. En som trodde på det gemensamma och på folkrörelsen, som var aktiv i IOGT och som köpte en lott då och då för att stödja verksamheten. Om någon med provision hade ringt och lurat på henne en dyr S-lott på den lilla pension hon hade efter ett helt liv som vårdbiträde på lasarettet så hade jag blivit vansinnig. Och runt om i landet finns nu många barnbarn som på goda grunder är vansinniga.

Så tillbaka till varför. Varför driver sossarna lotteri över huvudtaget? Ja, för att värna vår rörelse och dess frihet och styrka. För att kapitalet och dess politiska gren är rika och mäktiga motståndare. För att den som jobbar för jobbare inte kan håva in pengar så som den som jobbar för jobbarnas arbetsgivare. För att världen är orättvis helt enkelt. Men efter det som nu uppdagats så kan jag inte annat än skämmas. Jag har svårt att se hur det kan fortsätta efter det här. Jag sörjer. Inte lotteriet, men arbetarrörelsens förmåga i en tid då den mer än på länge behövs.