Vattenfall skriver i en kommentar på nätet att man inte offentliggjort några resultat. Man förnekar inte siffrorna. Det är troligt att de siffror SVT refererar gäller stora reaktorer, inte små. Vattenfall har nog sökt efter de mest konkurrenskraftiga kärnkraftverk man kan hitta. Man ska ju, trots regeringens ambitioner, fatta ekonomiskt rationella beslut för att kunderna ska få billig el och skattebetalarna rimlig avkastning.

Vattenfalls påpekande att det inte gäller ”små, modulära reaktorer” tolkar några som att Vattenfall menar att ”små, modulära reaktorer” kommer att ge billigare el. Men så står det inte.

Bolaget skriver i kommentaren:

”Det är däremot uppenbart att en investering i en (1) SMR-reaktor är lägre än en investering i en (1) konventionell reaktor framför allt eftersom en SMR är mindre.”

Så är det nog. Men samtidigt som en liten reaktor kostar mindre än en stor så ger den färre kWh att fördela kostnaden på.

All erfarenhet av kärnkraften säger att el från stora reaktorer ger billigare el än små reaktorer. Det beror på att kärnkraftverk har skalfördelar. En reaktortank med dubbelt så stor kapacitet kostar mindre än dubbelt så mycket som den mindre. Detsamma gäller många andra komponenter.

Även i driften finns det stordriftsfördelar. Man behöver inte dubbelt så stor personal för en reaktor med dubbelt så stor kapacitet.

Det är sådana skalfördelar som gjort att nyare reaktorer i världen i allmänhet är större än de äldre.

Sveriges första reaktor kunde producera 0,01 GW, den andra nästan 0,5 GW och de två nyaste i Sverige ger 1,2 respektive 1,4 GW. Den senaste byggda i Finland är på 1,6 GW. Det ger goda skäl att tro att de första små reaktorerna kommer att producera dyrare el än de stora reaktorerna man nyligen byggt i världen. 

Men ambitionen är att man genom att tillverka kraftverken som moduler på fabriker, ska bli duktigare, och sänka kostnaderna. Detta har prövats i USA. Där satsade man 2006 på att bygga fyra likadana AP-1000-tryckvattenreaktorer. Kostnaderna skulle minskas just genom att moduler tillverkades i fabrik istället för vid kraftverket. Två av dessa reaktorbyggen gav man upp när man investerat 100 miljarder kronor. En har byggts klart och kostade ännu mer. En är ännu inte färdig. 

Idén om modulär serietillverkning användes också för de europeiska tryckvattenreaktorerna i början på 2000-talet. Av dessa har man börja bygga sex, varav tre blivit färdiga – två i Kina och en i Finland. De kinesiska blev bara lite försenade men fungerar relativt dåligt. I Finland var det senare och dyrare, och de man nu försöker bygga färdigt i brittiska Hinkley Point och franska Flamanville ser ut att bli de dyraste – inte de billigaste.

Men dessa är inte små reaktorer. De som verkligen vill tro på att kärnkraft ska kunna producera billig el hoppas att man inte bara ska bygga fyra eller sex utan hundratals små verk. De första väldigt dyra. Men sedan blir de kanske billigare.

Det finns två skäl att vara skeptisk. Amory Lovins skriver i en artikel i ”The Electricity Journal” att att verklig kärnkraftsel idag kostar flera gånger så mycket som verklig sol- och vindel – de första små reaktorernas kostar ännu mer. Möjligheten att sänka kostnaden är liten eftersom de flesta delarna är desamma som i andra termiska kraftverk man byggt många av. Även om själva kärnreaktorn blir så billig att den levererar gratis ånga till turbinerna kommer små reaktorer inte kunna konkurrera, hävdar Lovins. Om man verkligen lyckas bygga hundratals reaktorer under ett par decennier, kommer man byggt ännu mer sol- och vindel, som därmed också blivit billigare.

Så Vattenfalls starka budskap i kommentaren att man behöver hjälp att sänka finansieringskostnaden är lätt att förstå. I Storbritannien är denna hjälp allt svårare att få. När Hinkley Point nyligen fördyrats ytterliga säger de kinesiska delägarna nej till att bidra, vilket också britterna gör. Den franska regeringen försöker pressa de brittiska skattebetalarna på mer.

Sedan ska man dessutom driva reaktorerna. Dagens reaktorer i Sverige, där de ursprungliga investeringar sedan länge är avskrivna, kostar enligt årsredovisningarna mellan 20 och 40 öre per kWh att driva. Trots att man slipper ta ansvar för stora olyckor eller kärnavfallets långsiktiga risker.

Det är ungefär vad ny vindkraft kostat. Det var ju därför Oskarshamn och Ringhals äldre reaktorer med dyrare produktion stängdes. I år har dessutom uran och avfall blivit dyrare.

Precis som man i USA subventionerar drift av reaktorer kommer Sverige i framtiden kanske behöva subventionera driften av nya reaktorer.

Alla ”studier” som påstås ”visa” att kärnkraft gör elen billigare bygger på en gemensam förutsättning: antagandet att det plötsligt ska bli billigare att bygga kärnkraftverk och att driva dem. Men varför ska man tro på det?