De allra flesta, inklusive jag själv, har klagat på det utkast som den socialdemokratiska partiledningen kom med förra veckan. Att klaga på officiella dokument är lätt, ibland alltför lätt, eftersom de är kollektiva produkter där många synpunkter ska företrädas och därför sällan blir särskilt skarpt formulerade. Men det är synd att partiledningen inte tog chansen att för en gångs skull sjösätta ett partiprogram med fler starka och mobiliserande formuleringar. Här är fem förslag till tillägg:
1. ”Socialdemokratin föddes i motståndet mot överhet och fattigdom och tvärsigenom de maktinnehav rörelsen haft och kommer att ha står den orubbligt fast vid detta: opposition mot varje ordning där penningen har mer makt än människan.”
Så skulle en starkare och idépolitiskt mer mobiliserande inledning på det socialdemokratiska partiprogrammet kunna lyda. Detta måste vara den principiella hållningen från socialdemokratin: motstånd mot penningens övermakt.
2. ”Socialdemokratin är emellertid inte bara ständigt vaksam mot marknadsmisslyckanden. Vi hävdar att en stor offentlig sektor har ett egenvärde. En stor offentlig sektor befriar samhället från penning- och marknadsprincipen och säger till alla medborgare: Det här är det gemensamma, här är det våra behov och ingenting annat som är vägledande. Offentlig sektor ska inte rycka in bara där marknadsmisslyckanden sker. Offentlig sektor utgör i sig socialdemokratins stora, historiska bidrag till ett civiliserat samhälle.”
Programutkastets goda sida är att marknadskritiken nu är mycket starkare än tidigare. Det måste lovordas. Men kritiken filtreras tyvärr allra mest genom ordet ”marknadsmisslyckanden”. Vinstdrivna skolor är alltså ett exempel på marknadsmisslyckande, vilket är sant. Men det som också borde ha skrivits ut är hur mycket socialdemokratin värderar offentlig sektor i sig.
3. ”Socialdemokratin förespråkar en stram migrationspolitik i en tid när det svenska samhällets gjorts mycket skört av nedrustningar och avregleringar. Men vår långsiktiga vision är och förblir att i den internationella solidaritetens namn bygga ett samhälle som klarar av de stora flyktingströmmar som klimatkrisen sannolikt ger upphov till.”
I programutkastet slås det fast att en stram migrationspolitik idag är nödvändig. Det håller jag med om – i närtid och för ett antal år framåt. Ett nedrustat samhälle, med hög arbetslöshet, i kombination med stort flyktingmottagande leder nästan ofelbart till växande högerpopulism. Men det långsiktiga målet måste vara ett annat: Att bygga ett samhälle som klarar av ett stort flyktingmottagande.
4. ”I en tid när hela planetens biosfär, dess artrikedom och människans möjligheter att leva i den, står på spel, måste socialdemokratin också vara ett parti som vågar ställa de civilisationskritiska frågorna: Hur mycket ekonomisk tillväxt tål planeten?”
Ett programutkast som landar rakt i den alltmer uppenbara klimatkrisens tid bör självklart också rymma perspektiv som går utöver all slags dagspolitik.
5. ”Socialdemokratin kommer aldrig att acceptera att politikens manöverutrymme begränsas av godtyckliga spelregler satta utanför demokratin. Det finanspolitiska ramverket gör just detta: låter varje nödvändig diskussion om samhälleliga och mänskliga behov underordnas godtyckliga spelregler som hämtats ur det marknadsliberala tänkande som alltid vill begränsa statens och det offentligas möjligheter.”
En verklig avgrund i programutkastet syns i själva verket i skrivningen att det finanspolitiska ramverket ska värnas, ett krav som otroligt nog förekommer under rubriken Rättvis fördelning. Jo, jag tvivlar på att partiledningen klarar av att ifrågasätta detta ramverk. Men i realiteten omöjliggör det finanspolitiska ramverket, nedärvt från nittiotalet, det stora reformprogram som skulle behövas för att bygga ett bättre samhälle och reparera skadorna efter en lång epok av nyliberalism.
Detta är fem tillägg med fem perspektiv som jag menar bör inarbetas i programutkastet.
