Hon får dock höra att hon är för gammal för jobb. Dokumentären känns ovanlig, den visar en äldre kvinna som är tuff och full av humor, man kan inte annat än älska henne. Ändå är sådana som henne knappt synliga i rutan.

Sverige är ett fantastiskt land på många sätt. Men vår syn på ålder lämnar mycket att önska.

Det märks överallt i sommarsverige, på krogen finns en osynlig gräns, det är inte uttalat att 50-plussare inte får dansa men ändå finns de knappt på dansgolvet. De känner sig antagligen inte välkomna.

I våras hajade jag till när TV4:s Nyhetsmorgon hade sin återkommande panel för att prata om vett och etikett kring middagar och en sade: ”Efter 40 är det inte ok att ta med barnen på middag men däremot efter 50 då får man gärna ta med barnen, det är till och med att föredra för då är de mycket roligare än sina föräldrar, det är de man vill hänga med”. 

Det sades visserligen med glimten i ögat men ändå som om det vore det mest självklara i världen. Varför är vårt samhälle så besatt av att dela upp människor utifrån ålder?

Att inte ta med barnen överallt, att inte blanda åldrar är inte alls givet i andra delar av världen. Själv är jag uppvuxen i en kultur där mor- och farföräldrar förväntas bo tillsammans eller åtminstone nära hos sina barn och barnbarn. Och där räknar man med varandra vid utflykter, fester och annat som hör livet till. Men i Sverige ska man sitta isolerad om man inte har rätt ålder.

I min bransch upprepar cheferna mantrat ”vi behöver nå yngre målgrupper”. Det kan låta fint men jag vet vad ”nå yngre målgrupper” egentligen betyder. I praktiken ska vi dumpa tanterna och gubbarna, det sägs mellan raderna men aldrig rakt ut eftersom det vore diskriminering.

För några år sedan blev det stora debatter om SVT:s syn på äldre när programledaren Marianne Rundström sade upp sig efter 22 år i rutan och bara ett år innan hon skulle gå i pension.

”Vi är färgade av en ungdomskultur och jag vill inte avsluta min tid på SVT med att känna att jag är här på nåder” sa hon. 

 Det var i samband med att SVT gjorde om programmet ”Gomorron Sverige”. Då ändrades formatet men även programledarna byttes ut. De gamla ersattes av fyra vita svenskar i medelåldern. Någon skämtade om att det såg ut som en parmiddag i Bromma.  

Jag vet hur cheferna tänker, man måste nå nya yngre målgrupper för det är morgondagens mediekonsumenter. Men det där är en felaktig syn på vad yngre vill ha. Vad är det som säger att yngre vill titta på enbart yngre?

En välskriven text, ett initierat reportage, en skicklig och sympatisk programledare når brett. Det handlar om kvalitet. Och de mest framgångsrika mediehusen är de som lyckas skapa en mix.

Vi går alla miste om något viktigt när vi lever så åldersegregerat. Det finns flera studier som visar att umgänge med mixade åldrar ger både yngre och äldre positiva hälsoeffekter.

Men viktigast av allt säger det något väsentligt om ett lands mentalitet när man inte tål barn på middagar och gömmer undan äldre från offentligheten.