Uttrycket ”be careful for what you wish for” –"var försiktig med vad du önskar dig” – brukar användas som en varning. Ibland vill vi något så innerligt att vi glömmer bort att tänka igenom konsekvenserna av vår önskan.
I torsdags stod migrationsministern Maria Malmer Stenergard (M) på en presskonferens och skröt om att Sverige tar emot allt färre invandrare. För första gången på 50 år har Sverige nettoutvandring: det är fler som lämnar landet än som kommer hit.
I en normal samtid hade det inte varit något att skryta om. Som Max Hjelm skriver i DN:
”Vi brukade berätta skräckhistorier om att vara ett land som folk ville lämna. Nu står i stället vår regering och är glad när folk inte känner sig hemma här. På sin presentation visade Maria Malmer Stenergard tre länder med tillhörande staplar. Fler som är födda i Irak, Somalia och Syrien utvandrar än invandrar nu, lät meddelas. Det här är alltså människor som flytt hit från fattiga diktaturer – och inte längre vill vara i Sverige. Förstår ni hur dåliga vi är?”
Och det är inte bara människor med rötter utanför Europa som drabbas. Även svenskar som råkar förälska sig i personer med andra nationaliteter har fått känna på piskan. Artisten Tess Merkel, känd från bland annat bandet Alcazar är gift med britten Kenny Solomon, som nu tvingas lämna Sverige efter tolv år.
Eftersom Storbritannien gick ur EU tvingas britterna ansöka om rätten att arbeta och bo utanför sitt land. Därför har han fått ett utvisningsbeslut från Sverige och måste åka till sitt hemland och ansöka om ett medborgarskap.
I väntan på besked får han inte bo i Sverige med sin svenska hustru. Tess Merkel skriver på Instagram att de inte kommer överklaga beslutet eftersom det innebär för stor stress att leva med osäkerheten och att inte kunna ”slappna av till 100 procent i det land som han har kallat hem och älskat i så många år nu”.
Välkommen till det nya Sverige.
Inte för att det är nytt att anhöriga måste söka sig från sina hemländer, men nu är det fler som känner av hur det är att gå igenom den alltmer absurda processen som håller isär familjer och anhöriga.
För människor som inte har så mycket pengar är de nya kraven för anhöriginvandring en omöjlighet. Nu måste man både ha en relativt hög inkomst och ett ordnat boende innan man får återförenas. Det är rent ut sagt omänskligt.
Det måste kännas orimligt för Kenny Solomons att inte kunna fortsätta sitt liv som han byggt upp i Sverige tillsammans med den han älskar. Men förhoppningsvis kan sådana som han och Tess sätta strålkastarljuset över vad det faktiskt gör med människor att hållas isär.
Som han själv säger till Aftonbladet:
”Jag är inte så förtjust i tanken på att behöva bo i Storbritannien, men jag vet hur lyckligt lottad jag är som inte är i en situation där jag tvingas vara i ett land med fruktansvärda krig och instabilitet så jag kan säga att detta är ett mycket lyxigt problem jämfört med många människor i världen.”
Våra politiker tänker säkert att de här reglerna bara ska drabba en viss grupp människor. Men en försämring fungerar sällan så: den kommer att påverka hela samhället förr eller senare. Regeringen borde vara försiktig med vad man önskar sig.
