Jag kan bara hålla med henne, men det är ett kaos som till stor del är självförvållat av arrangörerna. EBU har misslyckats med att förklara varför man uteslöt Ryssland men inte Israel, något har skavt i svaren.
EBU har sagt att det är ländernas public service-bolag och inte staterna i sig som tävlar, och att Israels tv-bolag inte har brutit mot reglerna, till skillnad från Rysslands som uteslöts 2022.
Problemet är att detta inte var vad EBU sa då. I sitt uttalande för två år sedan deklarerade organisationen att uteslutningen av Ryssland baserades på ”EBU:s värderingar”.
Beslutet att stänga ute ryska artister berodde på ”krisen i Ukraina som saknar motstycke” och att ett ryskt bidrag skulle skada tävlingens ”anseende”.
När Sveriges Radios vd och EBU:s styrelseledamot Cilla Benkö fick frågan om inte Eurovision ska vara en opolitisk tävling svarade hon ”jo”, men sa också att ”det finns gränser för vad en medlem kan göra inom gränsen för EBU". Och att det är en ”så otroligt historisk händelse” i Rysslands fall.
Dessa uttalanden och ställningstaganden har bidragit till känslan av att det råder dubbla måttstockar, vilket spätt på frustrationen hos kritikerna.
Framgent måste EBU förtydliga: ska det vara värderingar som ska vara vägledande och i så fall, var går gränsen för vad som är en ”otrolig händelse”? Är annektering av Krimhalvön okej? Är ockupation eller blockad okej? Att ett land eventuellt begår krigsbrott under tiden tävlingen pågår?
Tyvärr är Eurovisionmardrömmen inte över trots att tävlingen är det. Nu har ytterligare en debatt blossat upp som handlar om varför den svenska jurygruppen gav Israels bidrag noll poäng när svenska befolkningen delade ut full pott.
Det spekuleras hejvilt iom det var en politisk handling. Högerprofiler och trollkonton har ballat ur på plattformen X. Där hängs de svenska jurymedlemmarna ut, det är lynchmobbstämning. En ökänd terrorforskare med efternamnet Ranstorp hakar på och häller bensin på elden.
Själva omröstningen politiserades redan innan lördagens final av högerpopulister. På sociala medier har det från hatiska högerkonton kampanjats för Israels bidrag.
Inget fel i att uppmana folk att rösta på ett nummer, men för just dessa handlade det inte om musiken. Samma konton gjorde ingen skillnad mellan Hamas och palestinier. För dem symboliserar Israel något som är anti-arabiskt och anti-muslimskt och anses därför vara rätt land att rösta på.
Niklas Gillström, pressekreterare på Finansdepartementet, delade en artikel som spred rykten om att Loreen planerat att vägra lämna över pokalen om Israel skulle vinna.
Rykten kommer från The Sun, en tabloidtidning som är känd för att trycka skvaller. Detta spreds trots att Loreen dagen innan sagt att hon inte tror på bojkott utan på andra konstruktiva sätt.
Men det spelar mindre roll vad som är sant, det viktigaste är kulturkriget. Och i kommentarsfällten var drevet mot henne igång.
Loreens bakgrund gör att hon tillskrivs åsikter hon inte har. Och främlingsfientliga personer går och väntar på minsta lilla gest från henne för att misskreditera och misstänkliggöra henne.
När Eurovisionbaksmällan har lagt sig undrar jag hur vi överhuvudtaget ska gå vidare från det här kaoset. När ska det höga tonläget och polarisering få ett slut?