Den som väljer att åka med Uber eller Bolt löper risken att sitta bakom en förare som måste arbeta uppåt 400 timmar i månaden för att klara sig på sin lön. Under vintern har Expressen granskat de båda bolagens taxiverksamhet och kunnat avslöja arbetsvillkor som inte hör hemma i ett modernt samhälle. 

Det handlar om förare som arbetar för båda plattformarna och alltså kör hela arbetspass efter varandra – sexton timmars arbete i ett svep – men som ändå inte får ihop mer än runt 15 000 kronor i månaden i lön. Det handlar om utbrett skattefusk: Bara var tredje intjänad krona redovisas korrekt till Skatteverket.

”Svarttaxi” brukar vara sådant som gemene man aktar sig för. Med Uber och Bolt är det möjligt för personer som inte har taxilegitimation att använda plattformarna och alltså utge sig för att vara taxiförare. En slags svarttaxiwashing, skulle man kunna säga.

Taxibranschen har inte alltid varit en samlingsplats för exploateringsliknande arbetsvillkor. Fram till 1990 var hela branschen reglerad, med etableringskontroller, fastställda maxpriser och upprättade körscheman för hur många taxibilar som skulle finnas i trafik under olika tider och i olika orter. 

Det var Socialdemokraterna som kom med initiativet till att avreglera branschen i slutet av 80-talet och de flesta remissinstanserna var positiva. Syftet var att öka tillgängligheten: Det skulle bli lättare att få tag i en taxi. Transportarbetareförbundet, fackförbundet som organiserar taxiförare, var dock kritiska och menade att det skulle kunna bli ”fullständigt kaos”. Idag har Sverige en av världens mest avreglerade taximarknader.

Och kaoset? Det lever vi ju i nu, och har gjort så sedan lång tid tillbaka. Men det är inte bara plattformsbolag som Uber och Bolt som är huvudaktörer i det här systemet. 

Minns protesterna och demonstrationerna utanför landstingshuset i Stockholm för snart tio år sedan, när hundratals gula taxibilar och deras förare uttryckte sitt stora missnöje med ovärdiga arbetsvillkor. 

Det var när allianspolitikerna i Stockholms landsting genomförde en av de största färdtjänst-upphandlingarna någonsin som hela verksamheten gick till Taxi Kurir – ett bolag utan kollektivavtal, som sänkte ersättningar och löner till taxichaufförerna för att vinna. En offentlig jätteaffär som gick till en lågt bjudande och villkorsdumpande aktör.

En som gjorde sig känd under de protesterna var den fackliga kämpen Allonias Sebhatu i Taxiklubben i Transportarbetareförbundet. Han och hans kollegor vittnade om att de på mindre än tio år fått se sina löner sänkta med 35 procent och att de tvingades arbeta dubbla arbetsveckor, men att det ändå var svårt för de flesta att kunna leva på lönen.

En märkbart provocerad policychef på Bolt citerade Allonias Sebhatu i en debattartikel i Expressen i december. Policychefen skriver att hans affärsmodell inte alls har förstört branschen: ”Den var redan förstörd!”

Han nämner inte att det under flera månader pågått en omfattande protestaktion bland både Bolt och Uberförare genom nybildade ”Taxiunionen” som kräver bättre villkor, riktiga anställningar och löner att leva på.

Det är förvisso inte fel att säga att det redan innan plattformsbolagen kom in i bilden, precis som Transport en gång varnade för, var ”fullständigt kaos”. Men Allonias och taxiklubbens kamp är så långt ifrån Bolt och Ubers som det går att komma. 

Och när Taxiunionens förare rullade fram över Kungsgatan i Stockholm i vintras, med varningsblinkers på och plakat över bilarnas sidor var budskapen tydliga: ”Skatt – no way, mvh Uber och Bolt” och ”Uber Eats us for breakfast”.

Det fanns utmaningar även innan avregleringen. Men det som råder nu är inte en utmaning. Det är ett kristillstånd som bara drabbar en grupp: De som kör bilarna, som arbetar i branschen på riktigt och som förtjänar mer än arbetsvillkor och löner som inte går att leva på.