Seklerna passerar när vi visas runt genom det nyrenoverade Nationalmuseets samlingar av en förträfflig guide, men det är vid det allra sista stoppet jag fastnar. Där är en stor oljemålning av konstnären Eugèn Jansson. Den lyser plötsligt upp hela Nationalmuseet. Jag var inte beredd på att den fanns här: En målning som visar ett stort förstamajtåg som ringlar fram över Gärdet någon gång runt år 1900. Tavlan är inte med i guidens visning, han pekar på en annan tavla av denne Eugèn Jansson – en av de där nattblå Stockholmsvyerna som gått till hjärtat hos så många, inklusive mig.
Men Eugèn Jansson var socialist. På något sätt har det glömts bort i konsthistorien, som å andra sidan lyft fram hans homosexualitet, som på den tid han var verksam var straffbar. Men han var socialist.
Målningen av förstamajtåget skänkte han till Folkets hus som låg i kvarteret kring Norra Bantorget, som länge var det röda hjärtat i hela Sverige: tryckerier, tidningar, förlag, socialdemokratiskt partihögkvarter. Länge hängde den sedan på Norra Latin.
Men jag bromsade verkligen till inför målningen ”En majdemonstration”. Jag tänker mig att den fick heta så istället för ”En förstamajdemonstration” därför att det räckte: alla såg ju vad det rörde sig om.
Jag ryckte till inför kraften hos Massan. Inga enskilda individer urskiljs i tåget alls. Det består av en gråsvart massa i rörelse. Och denna massa ser nästan ut som hoprullad taggtråd! Men inte heller syns någon Ledare för detta följe. Den tågande massan kommer från eller är på väg till en höjd som lyser av röda fanor: Det ser ut som en lavaröd geologisk spricka i jorden. Det är kollektivet självt som porträtteras. Platsen är Gärdet i Stockholm.
Och när jag stod framför tavlan kände jag det enormt tydligt: Det är detta som fattas i vår tid. Stora kollektiv i rörelse. En vecka tidigare hade jag samtalat med ledningen för en av de stora miljöorganisationerna i Sverige. Jag förde fram idén att de rätt många miljöorganisationer som finns i det här landet, borde satsa på en stor gemensam manifestation för miljö och klimat, i stora som små städer.
Vi står ju i ett läge där allt som rör de gröna frågorna ignoreras eller motarbetas av sittande regering – trots att sannolikt en majoritet av svenska folket ser det som ytterst viktigt att frågorna hamnar högt på politiken agenda. Världsnaturfonden, Naturskyddsföreningen, Greenpeace, Skydda skogen, Fältbiologerna, Extinction rebellion, Fridays for future, Rovdjursföreningen – jag kan inte ens räkna upp dem alla. Men: man ser dem praktiskt taget aldrig agera gemensamt. Trots att när deras anhängarskaror och sympatisörer adderas så utgör de troligen en stor majoritet av befolkningen.
En massiv manifestation för ett grönt Sverige, där klimat och miljö lyfts upp i politiken.
När jag satt där och talade med en representant för en av de stora miljöorganisationerna blixtrade bilden genom mitt huvud: En massiv manifestation för ett grönt Sverige, där klimat och miljö lyfts upp i politiken. Inga gemensamma paroller skulle behövas, bara ett massivt uppvisande av den kollektiva vilja till räddandet av natur och klimat som definitivt existerar i detta land men som sittande regering helt enkelt inte bryr sig om.
Framför Eugèn Janssons tavla återkom den där visionen av kollektivitet: jag vill ingå i den där gråsvarta massan som rör sig över ett fält, eller på gatorna i en stad. En lämplig dag för det vore den biologiska mångfaldens dag – en av FN:s internationella dagar – som infaller den 22 maj.
Eugèn Fredrik Jansson kom från fattiga förhållanden och hade aldrig råd med några långa studieresor utomlands. Det brukar sägas om honom att hans konstresor bestod i de olika flyttar han gjorde på Södermalm, med olika utsikter genom fönstren. Att han lade så tunt med färg på sina dukar kan ha berott på att färg var dyrt.
Hade han levat idag hade han med all säkerhet stått på de progressivas sida. Han hade varit röd och grön. Och jag ser framför mig hur han hade stått där och målat av den stora gemensamma gröna manifestationens långa tåg av människor som blir till ett namnlöst kollektiv som vill något annat än vad den politiska makten nu vill.
