Det är presidentval i USA, västvärldens demokratiska kronjuvel. Trump mot Harris. Det vill säga en figur som kidnappat ett parti mot ett parti som, om vi ska vara vedervärdigt ärliga, är som en maskin. Båda finansieras av miljardärer.

Ska vi kalla det demokrati, och inte kapitalistisk tvåpartidiktatur? Republikanerna mot Demokraterna. Andra partier har inte en chans.

För små partier gäller att få minst fem procent av rösterna. Då väntar ett litet himmelrike, nämligen att inför nästa val bli kvalificerat som ett ”officiellt nationellt parti”, och därmed ha rätten att ställa upp i alla delstater. Dessutom med visst federalt ekonomiskt stöd. En rad praktiska hinder undanröjs. Bara man har tillräckligt mycket pengar för att köpa sig inträde.

Green Party, det gröna partiet, har i årtionden krävt införande av Ranked Choice Voting, en metod där väljarna får rangordna de olika kandidaterna. Därmed skulle de kunna rösta på de grönas kandidat, Jill Stein, som sitt förstahandsval. Blir hon inte vald, vilket hon inte skulle bli, så räknas andrahandsvalet. Kanske Kamala Harris. Om det nu skulle bli någon alls.

Historiskt har det gröna partiet mest fått röster av de som annars inte alls skulle rösta. Så lär det bli i år också. Inte minst beroende på att Jill Stein kan få röster från de, inte minst muslimer, som ”vägrar rösta på partier som stöder folkmordet i Gaza”. Jill Stein, som själv är judinna, är en av de starkaste kritikerna av Israels krigföring och behandling av palestinier. Givetvis har såvälDemokraterna som Republikanerna motsatt sig införande av rankröstning. Det skulle ju på sikt hota tvåpartisystemet. Är det reell tvåpartidiktatur så är det. För övrigt kan noteras att klimatfrågan är undanskymd i valrörelsen. Trump lovar att pumpa upp fossila bränslen ”utav bara helvete” på temat ”drill, baby, drill”. Harris har å sin sida heligt lovat att absolut inte förbjuda fracking, och stolt förklarat att Bidens och hennes administration sett till att det pumpas upp mer olja och gas i USA än någonsin förr. Det ska rädda röster i Pennsylvania, en så kallad “swing state” där allt kan hända.

Det ska dock sägas att Harris tycks vara medveten om att vi befinner oss i en klimatkris, vilket ju är fint att höra. Och sen? USA är det land som toppar listan över konsumtionsbaserade utsläpp per capita. Drygt 16 ton per amerikan. Nästan 15 ton mer än varje indier, cirka tio ton mer än varje kines och svensk.

Fast om det kanske vi inte ska tala så mycket i dessa dagar då vi har ett nationellt uppdrag att inte peka finger på just USA, som ju numera får upprätta militärbaser i vårt land.

Så, hur går det då i valet? Tja, det mesta talar nog för att Elon Musk, som allt mer ikläder sig clownens roll genom att lotta ut pengar till de som skriver under ett upprop om rätten att bära vapen, och Donald Trump vinner.

Ett av de avgörande skälen till en vinst kan vara Tulsi Gabbard. Hon har tidigare ställt upp för att bli Demokraternas presidentkandidat. Men nu, efter utfrysning från partieliten, har hon gått över till Trumps/Musks sida som därmed fått ett mänskligt ansikte att visa upp.

Gabbard har ett huvudargument för att stödja Trump, som lyder: ”Demokraterna är del av den krigsmaskin som aldrig sätter stopp för de eviga krigen”. Ligger onekligen något i det. Retoriken är enkel: pengarna behövs i ett USA där fattiga blir allt mer utsatta samtidigt som skolor och sjukvård krackelerar. Retoriken blir svårare när det gäller att just stormobbaren Trump skulle åtgärda det problemet..

Hur som helst: Gabbard får plötsligt tala inför stora människomassor som jublar medan Trumps ande – om han nu har en sådan – svävar över publiken. Allt medan Elon Musk delar ut miljoner till de som skriver på uppropet om rätten att bära vapen.

För övrigt är jag glad över att inte ha en Tesla.